I never went back

Idag var det ett smärtfri dag på jobbet ( Bortsett från när jag tappade en kabel som var fylld med koppar på mitt funger, det gjorde ont utav bara fan kan jag lova er). Det fanns mycket att göra så tiden åkte snabbt förbi. Jag började morgonen med att bli lite försenad, men jag hann med stämplingen. Eftersom den är cp så fattade den inte va djag gjorde så jag kämpade ett tag och när jag hade ( äntligen) lyckats stämpla in mig var det någon bakom mig som sa, sådär ja, nu fungerade det. Jag vänder mig lite skeptiskt om och ser en glad otis sitta och kika på mig. Då fick jag ju bara lov att stanna kvar i receptionen och prata några minuter. Han ska leka Torsk på Tallin med sin bror och hans kompisar.
Malin - Nej nu måste nog jag gå så att jag inte blir sen idag igen
Otis ( nickar mot klockan och säger) - Du är nog faktiskt redan lite sen,,,
Fan oxå. Men det enda viset jag straffades på idag var att bli kallad för Tant Malin av Per, men det berodde nog mest på att David inte var där. Och sen flöt dagen på. Jag slapp äta min äckliga matlåda. Jag tog efterrätt med Per och jag spikade som en riktig Handyman ( eller spikgudinna, välj själv).
När jobbet var över hade jag bestämt mig för att sova lite. Det har jag fortfarande inte hunnit göra. Istället springer jag runt i min pyamas i storlek 40, storlek 40 är för stort, så rumpan på byxorna ser faktiskt väldigt konstig ut, tänke er att pyamasbyxorna är lixom formade som om det skulle finnas en rumpa som skulle fylla upp dom, bara det att jag har häng på dom så rumpan på byxorna som borde vara uppfylld står ut under min vanliga rumpa och det ser bara allmänt konstigt ut.

En till liten grej, jag måste vara lite tydligare så att inte folk går och tror att jag har fått en kille som är kär i mig. Jag skrev här om dagen "Btw, jag tror att jag är redo att bli kär i en kille som är kär i mig". När jag skrev det menade jag inte att jag hade en kandidat som var kär i mig. Nej sådan tur har inte jag. Det jag menade var att jag har en liten teori om att sen jag blev singel har jag bara gått och kärat ner mig i killar som inte är bra för mig ( om någon av er råkar ha hamnat på min blogg pga konstiga skäl så ber jag om ursäkt). För om jag hela tiden kärade ned mig i killar som inte skulle vara bra som pojkvänner eller killar som inte var kära i mig så var det ju lugnt. Om jag på något vis skulle bli kär i en kille som skulle kunna bli kär i mig skulle det kunna ha blivit ett förhållande och det skulle ju skrämma livet ur mig. Och poängen med meningen "Btw, jag tror att jag är redo att bli kär i en kille som är kär i mig" är just den att jag tror inte att jag skulle bli så rädd om en kille som jag gillade började gilla mig. Det skulle faktiskt vara väldigt trevligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0