my sweet fracture

Igår kväll när jag skulle sova så insåg jag att det var länge sedan jag verkligen pratade i telefonen på riktigt. Ni vet telefonsamtal som varar i en timme. Eftersom jag hade försummat Nea i helgen så bestämde jag mig för att ringa henne. Började med struntsnack i kanske 40 minuter. Sedan så övergick vi till att analysera om varför jag var så himla opepp och depp förra veckan ( tro mig, jag var då ingen glad typ då). Konstigt nog så började alla bitar att falla på plats. Är det så konstigt att jag har varit så konstig egentligen?
1. Jag har vänt på dygnen fram och tillbaka
2. Mattiderna har inte varit regelbundna
3. Från att gå i skolan och ha fritid hela tiden har jag jobbat hela veckorna
4. Nytt jobb. Massa nya saker som man tar in hela tiden utan att ens tänka på det
Det där skulle få vilken ung människa som helst att nästintill falla ihop som en liten hög på sitt stökiga rum. Samtalet drog ut lite på tiden och vid 23.30 sa linnea ifrån för hon tyckte att jag skulle sova, jag skulle trots allt kliva upp vid 5 tiden. Och det gjorde jag. Lite motigt att ta sig ur sängen, men när jag väl hade klarat det steget blev jag jätte pigg. Hela dagen har jag hoppat runt på jobbet och varit jätte glad och pigg. Stackars Emma som hade somnat klockan 2 inatt som fick stå ut med en överenergisk mig. Hon fick sig dock lite sömna medans jag satt på en annan avledningn och drygade mig lite. Nu har jag både slutat och kommit hem, även hunnit med att fixa med matlåda tills imorgon och diska dagens matlåda + helgens disk. Jag är sjukt pepp just nu. I love it!

Dagens låt ( och fråga):What does it feel like?