en oväntad vändning

Baksmällan är ett faktum. Ett resultat av gårdagens katastrof.

Det hela började faktiskt väldigt fint. Lite stationshäng och cyklande så att svetten rann, men det gillar vi. Så Svettiga och glada kom vi till Åsbobacken där det grillades ( jag och majsan tattade mest lite kött av grabbarna). Jag satt och klagade över att jag inte var full och att jag ville bli så full. Hmm jo, helt plötsligt sitter jag där och är absolut fullast och kan inte riktigt förstå hur det kunde komma sig. Emma sullade vin över hela mig så jag var blev jätte blöt. Daniel drack ur bongen och han kom ikapp mig på fyllenivån. Jag fixade till Daniels hår och tackade för mig. Hittade Stina & Sara vid några soptunnor så jag slog mig ned där eftersom jag hade tappat bort Majsan och Emma. Men dom hittade jag igen så då var det bara att börja rulla sig ned mot krogen. Vi lämnade av majsan i läroverksparken hos Meiton och sen cyklade ja och Emma vidare. Traskade in på Etage och kunde inte förstå hur dom kunde ta 100 kronor bara för att det skulle vara Ibiza kväll, i mina ögon var det bara helt vanliga etage med ett stycke tyg som hängde på väggen där det stod Ibiza.

Vi dansade på och sen så hände det som jag alltid veta ska hända, men trots att jag har haft hur lång tid på mig som helst att förbereda mig mentalt så tog det inte lång tid innan tårarna klämde sig fram och jag kände mig som en idiot. Men, jag fick iaf kramas med snygga killar som inte klarade av att se mig sådär ledsen. Efter ett tag så tröttnade jag på att känna mig tragisk, och alldes innan jag gick ut så han jag säga 1 mening som raserade hela kvällen. Jag är helt fantastisk på att öppna munnen lite för mycket på fyllan. Jag styrde stegen mot Harrys, där det var fullt så jag kom inte in. Emma drog min tragiska livshistoria och vakten fann den makalöst intressant, men det var fortfarande fullt. Då satt jag mig på marken och surade ännu mer.

Som tur var kom Meiton. Vi ville dricka vin men vi hade ingen vinöppnare. Så då grinade jag lite mera. Jag vet inte varför, men jag har en konstig känsla av att meiton har varit tvungen att trösta mig förut när jag har grinat. Sen så satt jag och snackade med kalle. Sen så hamnade jag på donken och jag vet inte alls vad jag gjorde. Jag hittade ett gäng människor som var väldans trevliga, sen blev jag hittad och sen så kilade jag iväg på en efterfest bara för att slippa allt. När jag hade efterfestat med dessa trevliga människor så tyckte jag synd om Oscar och Kalle som skulle behöva sova på en bänk så då kilade vi hem till mig och sov. fan vilken konstig kväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0