my sweet fracture

Det är så sommaren ser ut. Vi måste bara hitta en gräsplätt mitt ute i skogen, för att på en familjecamping kommer vi få stanna kvar på i högst 5 timmar. Det är tur att vi i alla fall har 2 killar som har gjort lumpen i vårat kollektiv. För hur skulle vi annars kunna resa ett 10 manna militärtält med en kamin i mitten som håller upp hela skiten? För vörigt är det tur att vi har oss alla andra. Kalle somkan bära tältet. Jonis som ska kolla så att vi inte dricker för mycket. Jag som lagat mat, Erika som fixar håret på oss osv osv. Alla kan sin grej väldigt bra. Med andra ord kan den här campingen inte annat än att gå åt helvete och bli Fantastisk och oförglömmlig!

Allt snack om tält den här kvällen fick mig att tänka på hur lätt det är att vara tjej( egentlingen var det tammy som fick mig att börja tänka på det). Man behöver inte resa sitt tält själv när man åker på festival. Det är bara att stå och le, sen så kommer alla killar springandes och ska försöka resa tältet åt en. Det var precis det som hände mig och Tammy på hultsfred. Synd bara att alla killar var så odugliga och inte fattade hur man reste ett enkelt tält, så jag och Tammy fick lov att förklara hur det skulle gå till. Att man alltid måste göra allt själv här i världen för att det ska bli bra. Men förhoppningsvis ska våra lumpare klara av att resa tältet utan att jag och Tammy behöver styra och ställa.

Nu ska jag skriva något riktigt kryptiskt.
Du är som en Magnolia. Vacker dessa 3 dagar du blomstrar, sen när blommorna faller av och ersätts av blad, så är du faktiskt inte lika fin längre.

Äsch, det blev inte så kryptiskt som jag hade tänkt mig. Men det var ju faktiskt värt ett försök.