my sweet fracture

Hur blev allt såhär?  Jag hade aldrig kunnat ana när jag satt på Max i Uppsala den 2 november att mitt liv skulle få alla dessa konstiga vändningar. Tänk alla små val man har gjort som gjorde att man hamnade här. Jag kan inte sluta tänka hur saker och ting hade sett ut om jag agerat annorlunda. Men nu spelar inte det någon roll, jag har bara tappat greppet om mitt liv. En gång i tiden kändes det som om jag kunde styra saker jag gör, men det går inte längre. Allt bara sker och jag står bredvid och funderar - VAFAN händer nu?!?! Vad gör jag?!  
Jag vill åter igen kunna ta kontrollen, bryta mig loss och känna mig fri. Nu är det som om jag har grävt min egen grop och om jag fortsätter såhär kommer den bli så djup att jag inte kan klättra upp ur den. Jag vill veta vad jag vill, och jag vill ha ett mål. Idag så hamnade jag och Tammy i en korsning av stigar, jag visste exakt vilken stig jag ville gå. Det sjuka är att det kändes så jävla rätt. Varför kan inte alla mina val bara kännas sådär självklara ? Nu önskar jag att sommaren var över och att jag överlevde den och kan sätta mig på planet påväg till Dublin. I Dublin ska mitt nya liv börja och det kommer bli väldigt bra. Mina misstag ska inte upprepas. Om inte annat så tänker jag gå till en psykolog och ta reda på vad det är för jävla fel på mig.


Trying to find some explanation here
For the way some people are
How did it ever come so far