my sweet fracture

Ja, efter en 8a timmars bussresa så var man hemma i Falun igen. Allt är sig likt, ja vad hade jag egentligen väntat mig? Jag har varit borta i två veckor. Så nu har jag haft en väldigt uppfriskande promenad med tammy där det var mesta dels jag som gick och babblade. Länge sen min mun gick så mycket kan jag lova er. Jag har även haft en väldigt flummig kväll med hmm lite småchockande berättelser från Linnéas sida. Det är ju ganska skönt att vara hemma. Det är bara lite konstigt att så fort jag hamnar i den här stolen så börjar alla dessa jävla funderingar. Jag borde inte tänka så mycket på vad jag vill, utan bara låta allt ske som det sker. Fast när man heter Malin Bodin är inte alltid det de lättaste.