När man sover borta för ofta...

Som jag skrev i föregående inlägg ( tror jag, borde jag ha gjort) så är jag hemma i Falun igen. Det har varit många olika sängar och rum på sistone, tydligen fler än vad jag klarar av. Jag har även blivit beroende av att sova bredvid min älskling. Istället för att vakna upp av panikattacker efter drömmar då snusdosor får vingar hände en annan sak inatt.

Jag kommer ihåg lite svagt att jag drömde om Staffan, jag minns inte riktigt vad men något var det. Ingen dålig dröm på något vis utan bara en helt vanlig dröm. Jag vaknar av att jag väldigt hastig sätter mig upp i sängen. Förvirring är totalt och jag förstår inte för allt i världen vart jag kan vara. När jag ska väcka staffan och fråga vart jag är, upptäcker jag att det avlånga som ligger tryckt mot väggen ( jag brukar ofta trycka upp staffan mot väggen) inte alls är Staffan, utan det är mitt andra täcke som har rullat ihop sig. I ren och skär panik kommer en gråtaattack utan dess like. Tårarna bara forsade ned för mina kinder, men bara några sekunder så ser jag att snett till höger om mig är det något som liknar tv:n i mitt rum otroligt mycket, även gardinerna som hänger bakom ser oerhört välbekanta ut. Ett litet ljus går upp för mig och jag inser att Jag är i Mitt rum och Staffan är i Båstad. Jag andas lättsamt ut, lutar mig tillbaka och somnar på en gång.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0