Jag blir bara sämre och sämre på att uppdatera min blogg. Men jag tänkte ta och skriva några små rader nu i väntan på att Linnea kommer över och vi kan kolla på vänner som jag har lånat av emma. ( vi måste kolla in vilka vänner som passar oss bäst innan vi bestämmer vilka vi vill ha) [det där är ett internskämt som bara jag och emma förstår oss på].

Förra veckan var det, som dom flesta redan vet - Arvika som gällde. Jag älskade arvika. Jag Emma och Tammy hade hur roligt som helst. Rosa filten, häng i Bilen, bra musik ( framför allt The knife, Franz, Cat5 mm)! Vad mer kan jag säga än kärlek i skogen? Jag tror att jag hade roligare på Arvika än vad jag hade på Hultsfred i år! Det blev en hel del bilkörning och någon älg sådär på vägkanten som fick mitt hjärta att hamna i halsgropen och kanske möjligtvis nästan stanna i några få sekunder. Men dit kom vi, och hem kom vi. Det är jag väldigt glad över.

Kom som sagt hem, laddade upp mina krafter genom att sova onaturligt lite per dyng så att jag har nästan blivit en domedagsprofet, jag går runt och säger till alla att jag ska ringa och glömmer helt bort det, för att sedan komma på det ca 36 timmar senare.  Men sån är jag, åtminstone den här veckan. Men något jag tog tag i var att  ta med Emma till Korsån ( Linnea P skulle oxå med, men henne fick jag ikke tag på ). men vi brummade iväg med brum brum bilen imorrse och anlände till ett soligt Korsån där min faster var. Lite rädd blev jag för att det skulle lbi konstigt, men hon hade ordnat upp sig själv och det var trevligt. Men hennes hund var i och för sig lite mindre trevlig. Han ville bara ha mat.

Jag och Emma solade lite, badade inte ( fast jag badade i och för sig lite senare i hinsen väldigt rena vatten), läste lite, spelade lite kort. När vi hade tröttnat på det började vårat sökande efter utsiktsplatsen, där brandtornet var förut. Men efter all grävning och igenväxtning så var det lättare sagt än gjort. Men efter ett tag hittade vi rätt och vi började våran vandring, på vägen dit över kalhygget var vi rädda för björnar, på vägen hem pratade vi om någon anna slags björn, som inte är lika farlig. Väl där uppe så pratade vi som dom vanliga coola töntarna vi är ( få det att gå ihop), satte roliga efetrnamn på folk i klassen och sådär som vi alltid gör. Men det är riktigt roligt.

Vi käkade lite mat och åkte hem. Väl här hemma har jag ägnat mig åt kakbak, köpa havregryn, torka golv ( det är smält chocklad i mitt kök) och damsugit ( den ikke smälta chokladen). Nu sitter jag här, skvallrar med Linnea P i väntan på att Linnea B ska komma hit.
Imorgon blir det pirates med Danne, och så kommer en hel del annat folk vara där upptäckte jag nu, som tex Linnea p.

The Knife på Vintergatan!

The Knife har genomfört sin första utomhusspelning någonsin, på Arvikafestivalen Noll6!

Alla oavsett musiksmak skulle se dem. Ryktet gick att The Knife ensamma skulle vara värda biljettpriset. Och när de väl drog igång på Vintergatan var det inte många armar som var utan gåshud. Inte nog med att det är bra musik, det är ju inte varje dag The Knife spelar live. Så när de väl ställer sig på scen vill man inte missa det. Trots att det är sent och kyligt och nätterna i tält börjar ta ut sin rätt har tusentals festivalare samlats framför festivalens största scen. "The Silent Shout Tour…” har beskrivits som en ambient och suggestiv föreställning med scenografi och film signerade Andreas Nilsson. Surroundljud, projektioner, beats och samplingar skapar tillsammans en unik helhetsupplevelse för festivalbesökarna.

Den svenska syskonduon bjuder på snygga effekter på scen och har själva klätt upp sig i lysande masker. Det ser lika mäktigt ut som musiken låter och det är festivalkänsla i ett nötskal. Ja det finns ingen hejd på klyschorna som skulle kunna användas för att beskriva denna pricken över i:et på en solig festivalfredag. Att i princip hela festivalen hade slutit upp för att ta del av syskonen Dreijers föreställning märktes vid campingentréerna senare på natten, då köerna ringlade långa utefter vägen.

jag fick nyss på en fantastisk nyhet. I oktober så kommer marian keyes med en ny bok. Som jag har väntat. Det känns som om allting är så himla bra just nu. Bortsett från att jag är pank igen och maja är sjuk. Men det kommer lösa sig, det är bara att ge det tid.

Jag borde börja motionera mera. För 2 dagar i rad har jag tränat nu, och allt känns bara så bra efter att jag har fått träna i 1 timme. ojojoj. För mer spännande läsning ( fast inte så spännade) kan ni vända er till föregående inlägg.