my sweet fracture

Nu har jag iallafall bestämt mig att det inte blir något hejdåande-festande hemma hos mig i helgen. Det skulle bara kännas överskattat eftersom jag kommer att komma hem efter 1 månad och säger hej. Jag drar mig redan nu för att komma hem till Falun. Som Tammy så vänligt uttryckte sig idag : Det känns som att Falun äter upp en, bit för bit. Ja det gör det verkligen. Även fast jag är livrädd för att lämna den här trygga men tråkiga tillvaron jag har skaffat mig så skulle jag inte överleva att stanna kvar i Falun längre än till den 5 september. Det räcker nu. Jag har fått nog av Falun. Jag är så besviken på allt falun har att erbjuda - vilket är i och för sig praktiskt taget ingenting. Och det sägs ju att man ska glädjas åt det lilla, men jag vet inte vad det lilla är just nu. Finns det ens något utav det lilla kvar i den här staden..?

Igår när jag stod utanför mitt hus ( självklart i min alldes för stora pyamas som hänger i rumpan) och pratade med Albin och Linnéa så såg vi ett hmm.. stjärnfall, fast endå kanske inte. Det var något lysande som åkte ned från himlen och lämnade ett spår med lysande saker efter sig, precis som ett stjärnfall men det lyste mycket starkare än vad det borde ha gjort. Men iallafall så bestämde vi oss för att önska oss något, så som man gör när man har sett ett stjärnfall. Efter 1 minuts tystnad klämmer albin ur sig att han önskade sig något som verkligen var helt oegoistiskt, Linnéa säger att hon önskade sig något väldigt egoistiskt. Själv kunde jag inte önska mig något. Jag funderar fortfarande på vad min önskning skulle kunna vara, men jag kommer absolut inte på något. Det finns små önskningar, men dom känns inte sådär jätte viktiga så jag skulle kunna slösa önskningen på en sådan önskning. Varför vet jag inte vad jag vill?! Det känns som om att ingenting spelar särskilt stor roll just nu, det får helt enkelt bli som det blir.

16 days to go folks!!!

Så, vad gör jag nu dom är 16 dagarna som är kvar i falun? Igår var jag ovettig hea dagen från att Isabell och Tammy hade lämnat mig. Jag la in samma bilder 5 gånger på bilddagboken utan att det fungerade. Det slutade med att jag fick adda upp dom en och en åt gången. Det var vi den tidpunkten jag bestämde mig för att jag hyllar Facebook och ogillar bilddagboken. Jag luffade runt i min pyamas ( den i storlek 40 som jag skrev tidigare om som hänger i rumpan på mig). När klockan var 19.00 tyckte jag att det var på tiden att baka lite chockladbollar. Jag har inte gjort det sen den dagen jag hade bakfylleångest för att jag hade råkat nämna ett namn till lite fel person på kopparhatten. Det var väldigt gott. Jag blev så kladdig om händerna och efetrsom jag envisades med att kladda i håret så blev jag tvungen att ta en dusch. När duchen var över så ville jag titta på film. Men det tog mig kanske 2 timmar innan jag tog mig i kragen och fixade en dator som jag kunde okkupera ( helst med tillhörande säng) för att kika på film. När jag väl hade funnit en sådan dator så fick jag genast saker att göra. Konstigt det där att man kan gå runt en hel dag utan att det händer något, men sen när man väll har något man kan göra så får man flera saker att göra. Jag lyckades aldrig med mitt uppdrag för winrar hatade mig och likaså msn. Jag  gav upp och började istället att välja mellan smoking aces & 300. Det blev smoking aces, men när dom där 3 killarna hade blivit skjutna av dom andra 3 killarna ( en av dom målade en hitler-mustch nätr han hade skjutit någon) somnade jag.

Idag sov jag för länge. Jag glömde bort att ringa det där samtalet som jag borde ha ringt för 2 månader sedan. Lite duktig var jag dock, för jag åket till brorsans lägenhet och kikade efter om han hade fått sitt bankomatkort, sen lämnade jag in nyckeln till masmästaren. Fy fan vad tungt det kändes. Jag ville ju ha den där lägenheten. Men sånt är livet. Åkte hem, skrek om att hamburgarna var slut och att mjölken var slut. Käkade istället makaroner och köttbullar. Sen var det jobbet som gällde för min del. Nuhar jag varit här i 6 timmar och har bara 3 timmar och 42 minuter kvar. Min Cd'skiva har jag lyssnat på 5 gånger och kommer säkert hinna med några gånger till. Om det är någon som är lite pratsjuk är det ju bara att ringa åp min mobil, för jag svarar mer än gärna!

Jag har föresten glömt att skriva två saker.
Jag blev väldigt imponerad av Emma A igår. Jag kommer inte riktigt ihåg hur det hela var, men det var typ såhär. Vi hade gått en promenad, och när vi skulle ta oss över stora vägen så åkte Andreas C förbi och vinkade. Emma frågade vem jag vinkade åt, jag berättade att det var Andreas. Emma frågar mig då om det var han i dem tyska bilen, jag svarar den andra bilen ( tänkte på den som åkte sist), emma säger; jaha den första bilen? Varpå jag säger; Den snygga bilen. Sen så mumlade Emma något om att den var tysk och jag svarade: ja hans pappa jobbar ju i Tyskland. Vi tystnar och Emma blir sedan väldigt shockad över hur hon kunde veta att bilen var tysk enabrt genom att se regestreringskylten susa förbi i några sekunder. Vi har med andra ord hittat Emmas dolda talang.
Den andra Emma som gjorde ett intryck på mig var Emma P. Helt plötsligt berättade hon för mig vem hon skulle gifta sig med. Även fast dom inte var tillsammans nu och hon inte var kär i honom så bara vet hon att dom kommer att gifta sig. Jag vill oxå veta vem jag ska gifta mig med. Men jag har ingen aning.
Hon berättade även att hon kvällen innan höll på att skicka iväg världens kärleksförklaring på sms till en kille hon inte ens är kär i. Det skapade en diskussion och vi konstaterade att saker och ting verkar så mycket smartare på kvällarna när man ligger där ensam i sin säng, men sen när dagen kommer inser man hur dumt det är. Man borde kanske inför mobilförbud efter klockan 20.00 på kvällen. På det viset hade vi ju undvikit alla dessa pinsama fyllesamtal och sms man lyckas åstadkomma på festkvällar.

Ja det var nog bara dom sakerna jag kände att jag behövde ta upp nu för stunden. Btw, jag tror att jag är redo att bli kär i en kille som är kär i mig. Det känns bra, för det är nog roligare så än att jag är kär i en kille som inte är kär i mig.
Fan, nu upptäckte jag att jag har virus på min dator. Bajs.

igår när jag satt i soffan kom det en bärfis gående. Då slog jag till den så att den flög.
Emma blev förkyld och bestämde sig för att slicka på Albins nycklar. Albin blev mycket upprörd. 
Det hår året som har varit har varit riktigt bra, fast på någotvis kan jag inte släppa tanken på att det här var kanske det värsta året i hela mitt 19 åriga liv. Men det var det bästa året i mitt 19 åriga liv. Jag satt och funderade lite på det där med bästa och värsta, det är så mycket som jag har gjort som har varit det bästa, samtidigt som det värsta jag har gjort. Hur kan det komma sig? Jag vet inte om jag vill fortsätta ha brunt hår eller om jag ska bli blond igen.
Man säger ju att blondiner har det roligare, men jag vet inte det jag. Jag kan helt enkelt inte bestämma mig om jag ska fortsätta med mitt röriga liv i brunt hår eller om jag ska återgå till den lugna vardagen i blond hår. Det visar nog sig snart.

Igår var det sista dagen på jobbet med Emma. Det var med stor sorg hon lämnade mig kvar där, gav mig en liten knuff och sa borta. Men vi kunde ju inte vara riktigt så macho så att det slutade så, istället så tog vi en lång avskedskram i receptionen. Christer fick oxå en hejdå kram, vare sig han ville eller inte. Jag kommer sakna dom där två. Men kanske träffar jag dom nästa år igen. När jag hade kommit hem var jag i desperat behov av att träffa Balkevalke, men hon var spårlöst försvunnen. Loggade in på msn och fick strålande nyheter - Albin hade kommit hem till lilla lugna söta Falun. Jag tänkte att Linnea borde vara där så trevlig som jag är ringde jag albin
Albin - a det är albin
Malin - Hej det är malin, är Linnea där?
Det är ju trevligt att man frågar hur det är med någon man inte pratat med på så länge. Jag hittade Linnea men hon var ute på sjön, så jag bestämde mig för att ta min långa runda. It's nice. Käkade lite våfflor, gick hem till nea och väntade på att Albin skulle komma dit. Jag måste då säga att det är något speciellt med den där killen.
När vi hade ätit lite vindruvor från växthuset och druckit lite kamomill te så traskade jag hem för att sova. Det fungerade bra. Somnade till och med vid 23.00, nytt rekord!!! Men vad hjälpte det, idag var jag tröttare än någonsin på jobbet. Jag antar att jag har några timmar att sova ikapp. Läste en artikell om att det var ovanligt hög luftfuktighet i sverige och i och med det så led många av sömnbrist. Jahaa, där har vi mitt problem. Så, nu slapp jag fundera på det nå mer. Knuff, bara borta. Efter jobbet så åkte jag hem, började skriva lite på min årskrönika som jag egentligen borde ha börjat på förra veckan, den kan bli lång. Åkte ned på stan med Simon och Maja för att ta en fika på Kopparhatten. Mycket trevligt. När vi sedan var på våran väg hem så möter vi självklart The big bitch. Som vanligt var han fräsh och jag var ofräsh. Tänka sig att man alltid springer in i dom där när man känner sig som äckligast. Åkte hem och skrev vidare på min årskrönika, fast jag hann inte så långt för emma hade bestämt att vi skulle ta en promenad. Det blev en mycket trevlig promenad med skratt när vi kom in på hur emma skulle se ut som en tjockis. För hon ska bli en tjockis när hon åker till australien. Hon ska vara så tjock att hon inte kan gå normalt för benen är för stora. Nu ska jag skriva lite till på min årskrönika innan jag kryper ned i sängen.

Jag vill sätta ord på något jag inte riktigt kan sätta ord på. Men jag är så glad och det känns som om mitt liv har tagit samma vänding som min viktkurva ( det vill säga att den går stabilt uppåt). Min lördag var tänkt att innehålla en utgång men eftersom jag var nykter förra helgen så kunde jag lika gärna vara nykter en till helg tänkte jag, speciellt med tanke på min förkylning som jag har dragit på mig. Jag brände en skiva, en blandskiva ( det var mycket länge sen, den senaste jag gjorde fick lixom namnet sälen 07 och det var i mars). Storhandlade på City Gross ( 5 loka för 35 spänn, man kunde knappast tro att det var sant!!!), köra lite bil med sällskap av Enur, Maia, Maja, Felix, Nelly mfl, läsa lite i boken, fjärilar i magen, The ring ( ännu mer fjärilar i magen), Natt bad ( massor av fjärliar i magen med tanke på det mörka vattnet, speciellt efter att ha sett The ring), underbara säng.

Även fast jag bara tog det lugnt och inte var ute och festade så slocknade jag inte föräns kanske 3 -4 någon gång. Men det blir ju sådär när man har någonting att göra i sängen ( jag undrar hur många sömntimmar den där Marian Keyes har snott av mig). Eftersom min klocka inte varit den bästa den senaste veckan så tyckte den att det var dags att ringa klockan 07.00. Ring ring och jag kunde inte somna om. Happ, klockan var på tok för lite för att man skulle kunna göra något vettigt, så jag bestämde mig för att ligga och titta i taket, titta lite till vänster, titta till höger ( det absolut bästa håller att titta åt) när klockan var ca:10 så tyckte jag att det fick duga för att börja göra något av dagen. Så min dag började med andra ord med att titta på Hey Baberiba i 1 timme och 30 minuter. Det var nice. Lagade lite spagetti och köttfärssås ( mackförådet var inte så mycket att hurra över). Kikade mer på Hey Baberiba, Lyssnade på The Killers och tuppade av. Jag måste då säga att dom här två gångerna jag har lyckats somna under det senaste dygnet har varit dom 2 bästa sömnerna på väldigt väldigt länge. Ni vet en sån där sömn som skänker ett lugn som ibland är väldigt svårt att hitta. Vaknade till och tänkte att om jag inte skulle sova innan klockan 10 så kunde jag ju inte ligga och sova mitt på dagen. Tog mig upp ur sängen och pysslade med fina saker som hänga tvätt och diska.

Kärleksfull som jag är har jag även varit väldigt klängig idag, men det är bara mysigt. Pappa grillade och det blev en väldigt lyckad måltid. När maten hade ätits upp så var det jag som kom och tänka på min viktkurva så jag tog med mig syskonen Balkåsen minus Anne på en promenad som varade i 1 timme och 30 minuter i högt tempo.
Nu sitte rjag här ny duschad och känner mig bara glad. kan det vara en liten adrenalin kick från träning som spökar eller är det något helt annat?

Efter mycket om och men är biljetten bokad - 5 september lyftar flygplanet mig och Linnea till Dublin. Bara så du vet.

Dagen till ära besökte jag fristaden vid gustavstorg. Erikas underbara lägenhet med solskenig balkong.
Linnea blev klippt och berättade om sina äventyr som utspelade sig på våran gårdag. Jag berättade om mina äventyr som inte var så speciella utan höll sig mest inom ramarna för det som anses vara normalt för mig. Det diskuterades hurvida "Våran" innebär mina föräldrars, min och mitt ex's eller kanske rent utav min och min flickväns. I dom diskussionera gäller det att börja använda det centrum i hjärnan som det flesta kvinnor har begåvats med - tolkningscentra. Ett uttmärkt litet tillhåll i hjärnan som mestadels av tiden används helt och hållet åt att tolka allt killar tycker, tänker, säger, skriver och gör. Tråkigt nog så kan det där tolkningscentra ibland slå fel så att det bara smäller om det. Killar är ( som det kanske redan är bekant) inte lika komplicerade som vi tjejer, så när dom säger att det var en bra låt, så menar dom att dom tyckte låten var bra, inte som vi tjejer som menar att den var bra när man är på det humöret, men det kanske är bra om man är ledsen oxå, fast egentligen var den ganska dålig.
Vi kom i alla fall inte fram till något nytt, bara det vi kom fram till innan. Våran, vilkens våran nu än  det är, så spelar det inte så stor roll i det här fallet.
När Linneas hår var kortare och bra mycket fräschare så käkade Erika lax som svettades vitt fett. Men det är nyttigt fett. Erika gillar fiskar som är råa och feta, men även tillagade i ugn. Jag gillar vanligt hedligt farligt fett som sätter sig i mina blodådror och gör så att mitt kolestorolvärde skjuter i höjden. För mig och Linnea fick det bli en varsin pizza. Praktiskt och bra, två måltider för priset av 30 kronor styck. Det är ju faktiskt billigt och bra ( svenskt tänkande jag vet). Vi hade en liten picknig i solen på Erikas stora balkong och av någon anledning så kom vi till "Malin kommer bli författare"-punkten. Jag slog näven i bordet och klämde fram att här ska det inte skrivas någon bok, jag ska arbeta för slitz. Moore skulle oxå fungera bra. Jag och mina vänner är faktiskt inga sådana dära tjejer som sitter och beklagar oss över dom halvnakna tjejerna som viker ut sig i tidningarna. Vi tar inte någon direkt ställning utan tycker mest att dom får väll göra som du vill. ( Okey, dom dagarna självförtroendet är på botten och pms'et skjuter i toppen så hatar vi slitz-utvikningstjejerna, högt, mycket och länge). Men idag hade vi inget emot dom. Istället snackade vi om hur roliga dessa tidningar är och hur mycket intressant fakta man får reda på ( Visste ni att från och med första dejten --> att man får tjejen i säng tar det i genomsnitt 7 timmar, så tänk på det när en kille föreslår en heldagsdejt, han vill antagligen bara ha dig i säng, med god marginal). Vi höll nästan på att springa ned till tobaksaffären på hörnet där Dalarnas billigaste snus säljs enbart för att inhandla en Slits, Moore eller Café vad som helst för att ha lite högläsning. Den svenska mentaliteten slog oss och vi blev på tok för snåla för att inhandla en tidning. Varför köpa en tidning när man kan läsa den på internet?
Teknikern, som i det här fallet var jag, sprang in för att slita ur sladdarna ur Erika's dator, placerade den framför mig på filten och knapprade in dom magiska boktäverna http://www.slitz.se
Vi hittade en viss Stefan Jensen, han hade skrivit en artikell om Love Hurts. Den var mycket underhållande och min högläsning avbrytas för att egna små anekdoter behövde trängas in.  I och med allt läsande gjordes Erika's hjärna sig påmind om 2 böcker hon hade köpt - Uppdraget & Bibeln.
Uppdraget ska jag för övrigt införskaffa mig själv. Det är en mycket praktisk bok som ger en ett uppdrag om dagen som man ska fullfölja. Vardagen kommer ta nya vändningar och allt kommer bli lite mer roligt. Uppdragen var allt från att gå till en affär i pyamas, osminkad i stövlar och köpa gurka och vasselin till att korsa den närmsta vägen så fort en människa sökte ögonkontakt med en. Den andra boken,Bibeln, var en kompisbok för lite vuxnare människor ( som jag har börjat räkna mig själv till). I den lilla boken kom dom mest omfattande grejerna fram och det hela kretsade för det mesta kring sex. Jag hade dock väldigt svårt att fylla i saker som Konstigaste stället du har haft sex på och den konstigaste sexupplevelsen. Ja menar, jag har ju svårt att bara ta mig ur sängen.  Jag tror jag satt och stirrade ned i boken en timme innan jag hade fyllt i mina 3 sidor om mig själv. Jag gillar att prata om mig själv, men att svara på frågor om mig själv är lite för svårt för mig. När jag var klar med det svåra uppdraget var det Linnea's tur att svettas med bibeln. Själv stod jag och läste små artiklar om sex skrivet av min nya idol - Stefan Jensen. Härmed lämnar jag er för att viga min lördagskväll åt något helt annat än att skriva blogg, umgås med Linnéa.

Fredag. Det var ju trevligt att någon bestämde att det skulle komma en till fredag bara sådär. Veckorna går så fort nu för tiden att det känns som om det är fredag + lördag hela tiden. Kanske är det bara så att jag har tur som känner så. Måndagar och tisdagar finns inte ens i min lilla värld. Men idag är det iaf fredag. Jag började morgonen med att kila över till Linnea för att babbla lite granna. Väldigt lite, i 10 minuter faktiskt bara.
Sen så tänkte jag att otis ska inte behöva sova sådär överdrivet länge när han jobbar natt + att han var i rättvik och söp till kanske 4 igår. 11.00 är den idealiska tiden att gå upp, tyckte jag.
Eftersom jag är en av källvikens lataste människor så tog jag bilen hem till honom ( för er som inte vet, det är inte ens en kilometer hem till honom), sa godmorgon och krävde att få kika på simpssons filmen.
Kikade på filmen, som faktiskt var bra. Den var varken över eller under mina förväntningar så det var ju bra. Tog bilen hem iegn, lagade lite hamburhare och sen kom Linnea över för att låna och prova lite kläder.
Hon hade en viktig grej att göra. En viktig grej som för med sig saker som att spotta, kladda & hälla ut te.
Hur hon nu lyckades med sin lilla grej återstår nu bara att se. Med tanke på att jag inte har hört något på snart 4a timmar så kan det ju ha gått bra, eller åt helvete. det vet man faktiskt aldrig. Eller så har det inte gått något alls, för Linnea ringer ju alltid när något gått bra och när något gått dåligt. Hmm. spännande, eller inte alls.
Jag däremot, jag sitter här på jobbet och insåg för en stund sedan att jag är svart i hela annsiktet. Yes, har man arbetat så ska det faktiskt synas.nu är det bara 1 timme och 39 minuter kvar tills jag får åka hem. wi!