Kvinnofridslinjen
En stödtelefon. hahaha kul att den kommer upp som reklam efter föregående inlägg som jag skrev. Den är tyligen till för dom som upplevt hot ellet våld. I den stunden var jag nog mer i behov av en stödtelefon för de som blivit bortglömda på en tågstation. För er som inte vet om det så reklamen efter det senaste inlägget är på något sätt och vis kopplat till ionlägget där. Som till exempel att man skriver, jag ska gå på spa, då finns det reklam där under om olika span. Bara så ni vet. Men det har säkert alla redan listat ut.
Men iaf, jag vill berätta lite om båstad oxå. Jag kände att föregående inlägg var mer för att underhålla er lite om min bisarra ankomst till båstad som jag aldrig mer i hela mitt liv vill vara med om. men på något tragiskt sätt så är det ganska roligt, eller så är det bara extreemt typiskt mig att bagatellisera tragiska saker som händer mig. Dom kännns inte lika farliga om man kan skämta om dom.
Båstad är iallafall sjukt fint. Det är massor av små hus överallt. Hittade ett jätte sött rosa hur när vi var ute på promenad. Alltså det går inte riktigt att beskriva hur små och söta dom är. Jag kan tänka mig att på något sätt påminner dom här husen om hur på astrid lindgrens värld, när dom återskapar barnen i bullerbyns hus i ett mindre format. Det är som om man har krypt villor lite granna. Till och med tvåvåningshusen är små. Ett tvåvåningshus ( med övervåning och inte källare såklart) är ungefär lika högt som en vanlig villa i en vanlig stad. Gatorna är jätta smala, så smala som att det borde vara enkelriktat, i och för sig så är det de på de flesta.
Det finns dock inte så mycket att roa sig med när det inte är varmt i vattnet och om man inte spelar tennis, tennisbanor finns det faktiskt gott om här. Man kan sitta och dricka alkohol men det är inget jag känner för för stunden. Så nu sitter jag och skriver i min blogg och funderar på att jag och staffan ska hitta på imorgon.
Vi hade tänkt att åka till köpenhamn, men det går inte att fixa biljett för det står bara " finns ej" men det finns ju. Kunde man inte föru boka tågbiljett som inte garanterar sittplats? Då spelade de ju ingen roll om alla platser var upptagna, men fick ju stå eller sitta i gången. Varför får man inte göra det nu?
Iallafall så tänkte jag att man kanske kunde hitta på något annat roligt och kom på att turridning med islandshästar på hallandsåsen låter sjukt roligt och rogivande och jag tror staffan skulle tycka att det var roligt. Läser lite och tydligen måste man ha bra skor, jag hade ju iskallt räknat med att man kunde få låna skor där. Alla skor som jag har med mig är allt annat än bra om man säger så. Jag har mina gula tygskor som inte har någon sula, jag har mina skor som jag hade på mig på min studentbal och jag har med mig mina svarta stövlar. För övrigt har jag inga oömma byxor. leggings? Strumpbyxor? Jeans? Hjälm var det enda man fick låna av dom. Skrota den idén.
Men titta häääär, dom har vandringsleder i fin natur på hallandsåsen. Älskling, om jag tar på mig mina gamla balskor som jag får sjuka skavsår av, kan inte vi ta en tur på hallandsåsen då? Varför kunde jag inte bara ha tagit med mig mina svarta jympadojs som jag jobbade i i vintras? Dom hade jag kunnat gå i. Jag hade kanske till o med kunnat rida i dom. Fan för fåfänga mig. Härdan efter ska jag alltid ha med mig rejäla skor, vart jag än ska.
Till o med mina rosa solblekta gummistövlar hade varit mer lämpade för att vandra och rida än skorna jag har med mig. Jag tänker lite för kort.
Igår, på kvällen, vet ni vad jag gjorde då? jag tror jag lagade den äckligaste måltiden jag någonsin ätit. Eller nej så äcklig var den inte, men jag gjorde kyckling och champingioner och tomat och ruccola och sådär i en kastrul för det fanns ingen stekpanna. Det blev inte alls gott. Ikväll funderar jag på att smygköpa mig en hamburgare, har minsann sett att här utanför står det en skylt " hamburgare" på en lite kiosk. Det hade nog varit mer för mig.
Det kanske är lite så att borde vänja mig vid att vara en chunky monkey eller hur det nu stavas och köper lite mer klädsamma kläder som får mig att se smal ut, istället för att försöka laga goda sallader som smakar skit.
Klädsamma kläder som får en att se smal ut är för övrigt jävligt svårt att hitta.
Nu tror jag att alla mina tankar tog slut. Om dom kommer tillbaka ska jag nog ringa till kvinnofridslinjen och babbla av mig lite.
Den arga kvinnan med resväskan i Båstad
Efter mycket om och men så anlände jag till båstad 09.30 i lördags. Inte en enda människa på stationen? Vart är Staffan som3½ timme tidigare ringde och frågade om jag satt på tåget? Jag ringde på hans mobil, inget svar. Det var då själva fan tänkte jag och började grina. För er som inte vet, Båstads tågstation ligger inte i staden utan mitt ute i ingenstand. Det finns en väg där, som man kunde v'älja att gå till höger eller vänster på. Eftersom jag inte kunde något taxinummer och pengarna var väldigt få på mobilen så kunde jag inte heller ringa 118118 eller vart man nu skulle ha ringt för att få tag på ett taxinummer. Med andra ord var det bara för mig att börja gå.
Till min stora lycka så ser jag en stor karta. Suveränt.
Bara det att på den kartan så stod inte Pepe's bordega med, och det var det namnet som jag bara kunde. Hotellet hette något konstigt och det hette inte strandhotellet trots att det låg vid stranden. Kartan var med andra ord helt meningslös, speciellt eftersom jag inte kunde se ett enda hotell utmärkt på kartan. Jag litade på min kvinnliga intuition och gick nedåt från berget. Genom ett stort bostadsområde, gick mot ett hål som på någotvis upplysta sig om att det skulle kunna vara ett centrum. Kollade febrilt efter skyltar där det stod typ " Irreterande tennisbanor där folk spelar tennis 7 på morgonen när man är bakis" eller " hotellet mitt emot pepe's" eller " designhotellet i båstad". Tyvärr fanns det inga sådana skyltar som så lätt skulle kunna föra mig till min pojkvän. Nej nej. Jag fick gå gråtandes på en lång jävla gata med små små affärer på. Jag vet att man kan fråga folk om vägen, men jag har lite problem med att prata när jag bölar.
Tillsist kände jag att det började ljusna lite, för jag hittade ett apotek, ett bolgat och ett ica. Det borde vara city, så då kunde jag sluta grina för 5 min och fråga en gamal tant om vart jag kunde hitta pepes och hotellet som låg nära där. Hon förklarade snällt att jag var på rätt väg och att det bara fortsätta gå framåt och sen skulle jag ta höger ( hörde dock inte var för att jag var påväg att börja grina när jag såg hennes blick, jag fick en sån där " men lilla gumman vad är det som har hänt, vill du följa med hem till mig så kan du få kakor och dricka saft" blick). Jag gtackade snällt damen, trots att hon inte bjöd mig på saft och kakor och fortsatte rakt fram.
Tro det eller ej, där fanns det en skyllt som kände lite logisk, hamn och hamnkrog. Peter jobbade på hamnkrogen så om jag aldrig skulle hitta hotellet så kunde jag sätta mig utanför hamnkrogen och vänta tills den öppnade och fråga peter vart min sovandes pojkvän kunde hålla hus.
Gatan kändes dock tveksam då den blev till en y-korsning, men jag tyckte att det gick så bra att välja vänster vid stationen så jag tog vänster igen. Såg äntligen havet och kände att jag var på rätt väg. Hamnkrogen dök upp, massa små röda hus och jag hittade en gubbe att fråga om vägen ( jag frågar hellre gamla människor om vägen än unga, vet inte varför, unga människor borde ju veta vart pepes ligger eftersom det är båstads krog). Tydligen låg det bara runt höret, och jag såg sedan något som kunde ha varit ett designhotell. Med rödsprängda och svullna ögon och ett leende som fanns långt borta på mars ungefär traskade jag in med min resväska, handväska och stora påsa med grejer till receptionen och sa " Hej, jag tror min pojkvän jobbar som kock här, han sover nog för jag får inte tag på honom och han skulle hämta mig på stationen, jag är lite arg, vet du vart han bor?" Självklart får man den där medlidsamma blicken och hon ringer ned till köket där det inte är något svar. Hon säger att jag gärna kan ställa väskorna där och gå ned till restaurangen och fråga i köket. Olof jobbar alltid förmiddag. Det är staffans rumskamrat, så jag traskar ned i restaurangen och får tag på olof. Han ser ganska förvånad ut eftersom min ankomst var beräknad tills på söndag ( idag) och han tror att jag ska överaska staffan. vilken fin tanke, det var dock inte ant utan jag upplyste honom med tårar i ögonen att staffan minsann visste om att jag skulle komma.
Olof skrattar och förklarar vart dom bor, väldigt nära tack och lov. Tänk om jag hade fått spatsera runt hela båstad igen med resväska och tårar i ögonen.
Jag går till lägenheten och går in. Hittar min pojkvän som ligger och sover skönt i sin säng och han väcks med en hård smäll i dörren. Och när jag ska upplysa honom om att han är den elakaste människan i världen så börjar jag grina istället. Jag tror det förklarade allt jag ville säga. Han var dock väldigt nyvaken " Hur kom du hit? tog du en taxi?" Nej vad fan tror du, jag gick. " Är inte det långt" Jo tacka fan för det. Nu är vi dock vänner igen och det är bra.
Men om det är någon själ som läser det här vill jag bara säga till er; Om ni väntar besök, och att ni vet att besökaren i fråga aldrig har varit där du bor och absolut inte hittar dit du bor, är det väldigt snällt och gulligt om du kommer och möter personen i fråga vid stationen om du har lovat det. Annars beställer du dit en taxi om du misstänker att du inte kommer vakna av din mobil.
det går inte att utveckla det hela
Jag förstår inte varför världen skulle kunna vara mindre och jag skulle kunna ha alla på ett och samma ställe. Nu behöver man resa runt som en idiot för att träffa alla och få höra lite om deras visdomsord och livserfarenhet och att bara få umgås. På något sätt har alla lärt sig att stå på egna ben och kan flytta iväg. Jag kan inte det, jag har inte kommit så långt än. I och för sig kan det vara rövinet och en tripp av nostalgi som bara gör det sådär.
Fast fortfarande, tammy vet ju vad jag menar utan att jag ens behöver"utveckla det hela" för jag kan inte utveckla, jag kan bara säga och känna. sen var det de där med Distans.
När man sover borta för ofta...
Som jag skrev i föregående inlägg ( tror jag, borde jag ha gjort) så är jag hemma i Falun igen. Det har varit många olika sängar och rum på sistone, tydligen fler än vad jag klarar av. Jag har även blivit beroende av att sova bredvid min älskling. Istället för att vakna upp av panikattacker efter drömmar då snusdosor får vingar hände en annan sak inatt.
Jag kommer ihåg lite svagt att jag drömde om Staffan, jag minns inte riktigt vad men något var det. Ingen dålig dröm på något vis utan bara en helt vanlig dröm. Jag vaknar av att jag väldigt hastig sätter mig upp i sängen. Förvirring är totalt och jag förstår inte för allt i världen vart jag kan vara. När jag ska väcka staffan och fråga vart jag är, upptäcker jag att det avlånga som ligger tryckt mot väggen ( jag brukar ofta trycka upp staffan mot väggen) inte alls är Staffan, utan det är mitt andra täcke som har rullat ihop sig. I ren och skär panik kommer en gråtaattack utan dess like. Tårarna bara forsade ned för mina kinder, men bara några sekunder så ser jag att snett till höger om mig är det något som liknar tv:n i mitt rum otroligt mycket, även gardinerna som hänger bakom ser oerhört välbekanta ut. Ett litet ljus går upp för mig och jag inser att Jag är i Mitt rum och Staffan är i Båstad. Jag andas lättsamt ut, lutar mig tillbaka och somnar på en gång.
Dagen med upptäckten
Nu är jag hemma i falun igen och satt och funderade lite... jag är ganska trött på att ha på min mina gamla baggie acne byxor som inte har någon knapp... jag riktade in blicken mot gaderoben. Där ser jag mina andra jeans som var lite baggie förut, jag blir överlycklig, Yes, nu har jag två par jeans att använda som inte har hål mellan benen. Men när jag drar dom över låren så känner jag att det stramar lite skrämmande, och när jag väl har fått upp dom till midjan inser jag att det är 1 dm kvar innan jag kan få ihop dom. Varför har jag ingen självdisiplin och varför kunde jag inte dricka 5 liter bubbelvatten om dagen istället för 5 liter läsk?!?! I och för sig så tror jag att det var mer än 5 liter om sanningen ska fram... jag tror nog inte att jag är säsongsmatrial. Bajs oxå.
Norrköping
hmm få se nu, jag kom hit förra måndagen och nu är det..... torsdag? Ja juste. Bilfärden ned hit var ingen succé eftersom bilmotorn satt ihop med ett buntband, och det bandet gick av hela tiden. Så jag har stannat med på varje rastplats på örebro'smotorvägen på en och samma dag. Det ni! Det hoppas jag att ni aldrig kommer behöva vara med om.
På tisdagen så gick vi in till stan och fikade. Jag blev jätte anfådd och trodde jag skulle dö. Min kondition finns inte riktigt kvar om jag ska vara ärlig. På kvällen blev det en glass.
Onsdagen ägnades åt att gå upp jätte tidigt för att sjösätta Jockes båt. Det gick ganska bra, bara det att den höll på att välta. Jaja, sånt som händer. Vi åkte ut till en jäte mysig ö med en fin kyrka på. Tji fick jocke när hans knut låssnade och båten slog runt. Staffan var jätte glad för att det var just hans knut som hållit. Åkte och kollade på lyxvillor och jag tror jag hittade Abbe's drömhus. Det var massa torn och det var stort så man kan leka kurragömma. precis som han vill ha det. På kvällen var vi vuxna och gick på parmiddag. Det var väldigt trevligt, men sen så åkte Alias fram och det blev ganska stökigt och när vi började bråka för mycket la vi ned det hela.
På torsdagen vaknad jag av att staffan drog och slet i mig och var uppspelt för att vi skulle kolla på Första maj tåget.... mmmm precis. Hur glas blir man om man är bakis och någon väcker dig för att titta på ett första maj tåg?
Vi fick springa genom hela staden ( min kondition hade fortfarande inte förbättrats vid det tillfället, ha det i åtankarna) och det visade sig att första majtåget var ungefär som cruising. JAg kunde förlåta staffan lite halvt då iaf. Det var trots allt snäppet bättre en att titta på ett tåg av människor med skyltar. Efter tåget blev det en fika och en promenad runt strömmen. När vi väl kom hem var jag så trött så jag trodde jag skulle tuppa av. Vi enas om att köpa pizza och hyra film. Vi går till det närmsta stället som jätte praktiskt har både pizzeria och filmuthyrning i ett. Men, det finns alltid men, då har dom inte walk the line. Nähäpp. Vi traskar vidare till nästa ställe, letar i 20 min och hittar äntligen filmen. Och vad tror ni händer? När vi kommer fram med den till kassan visar det sig att det sista exemplaret precis har blivit uthyrd. Kul. Vi går ännu längre och är helt plötsligt utanför jocke, vilket är på andra sidan stan och där har dom Walk the line. vi traskade hemmåt och köpte sjukt goda pizzor och låg sen i sängen hela kvällen. Jag var pms kossa och grinde stora tårar till Surf's up, men inte så mycket till walk the line.
På fredagen så skulle vi ut till Staffans föräldrar för att han skulle fixa bilen. Det skulle bara ta en halvtimme. Dagen slutade med att jag satt och hjälpte ca 7 år gamla Jonte att spela Online spel, i 3.5 timmar!!! När han väl var klar med bilen tycker han att vi ska stanna till på Ettans och dricka kaffe. Jag satt ned foten och sa nej.
Lördagen vet jag inte riktigt vad vi gjorde på dagen, eller jo, Viu var ju faktiskt jätte hurtiga och gick 1 ½ varv runt strömmen, för att sedan sätta oss och trycka i oss kakor på ett café. Adam kom dit och gjorde oss sällskap och idiotförklarade dom som gick i 3an på gymnasiet och itne visste vem lasermannen var, Jag skrattade glatt med och sen när vi traskade hemmåt så frågade jag staffan lite försiktigt vem lasermannen var... På kvällen gick vi ut. Hann med 3 olika ställen, det är ju knappt att vi har så många ställen i falun.
Sen blev det söndag och vi...hmm... Ja! Vi träffade Jonny. Satt på Fräcka fröken och drack öl ( bacardi breezer för mig) och snackade strunt. Jag satt och kollade efter biltåget som skulle komma, det hade dock åkt förbi innan ja och staffan hade hunnit dit. På kvällen gick vi och käkade på O'learys med Lill Johan, Lisa och Elin. God mat och mycket dricka. Sen drog vi vidare till Wasa där det inte alls var så mycket folk, men det var ganska trevligt endå.
På måndagen var ju tanken att vi skulle åka till något som jag fattar det som skulle vara typ som lager 157, johan hade sagt att han minsann skulle vakna 8 på morgonen och ringa och väcka oss och sen skulle vi åka dit. Men vi vaknade upp vid 12 och mådde inte allt för bra. Turen ställdens in. Istället skulle jag och staffan ta en kort promenad på 10 min till media markt. Promenaden tod snarare 30 min och media markt var inte ens sådär speciellt bra som jag hade tänkt mig. Käkade lite thai fast food och gick hem för att göra oss redo för mitt step up pass. Lisa ( Lilljohans flickvän) är nämligen instruktör på Natilus och skulle ha step uåp basic. Jag trodde jag skulle dö, men jag klarade passet och hon var mycket imponerad.
Vaknade upp med en väldigt öm och stel kropp på måndagen. För att ingen ska missa det. en MYCKET ÖM OCH STEL KROPP. Aj.vaderna kändes lika korta på Coca cola burkar. Men till Kolmården skulle vi iaf. Traskade runt och tittade på alla djur som låg och sov. Det lär ha varit något i deras vatten den dagen. Typ sprit kanske?
Präriehundarna var sjukt söta och jag ville ta med en hem. Lika så dom små killingarna ( getungarna heter det kanske?). Kikade på en Malin ( Knubbsäl) ssom kunde gå på händer, såg några pingviner långt bort. Det bev jag lite ledsen över, jag ville ju titta nära på en Happy feet. Kikade på lite delfinshow med Markoolio. Mer delfiner och mindre markoolio tack.Dom hade lixom en skräm i högra hörnet med markoolio på, när han var prao elev där... barnprogramshumor. Delfinerna sprutade vatten så det bubblade och markoolio pruttade. Mm. Han fick även en boll i huvudet och försökte mata delfinera med Macdonken mat. Vi tog även en svängom i safariparken som inte heller var något att hurra över. Det ända som var roligt var när nägra vargar jagade en björn. Kolmårdens djurpark är med andra ord inget jag tipsar om.
Onsdagen vigdes åt en tur i Linköping. Jag gjrode diverse inköp, bla ett par jätte fina skor som har gett mig ca 700 skavsår idag. Fan för nya skor. Sen på kvällen så gick jag, Staffan och hans kusin sofia ut på wasa på kvällen. Tanken var väll den att vi skulle sjunga kareokee, men det slapp jag som tur var. Det var några killar som stal min och fias låtlista. Tack och lov för det.
Idag har vi mest bara fikat lite med adam. Staffan har fått beröm för sin tatuering av en alkolist som kan sparka högt. Han tyckte även att staffan hade väldigt fint skägg. Mmm. Nu är staffan och kollar på fotboll tror jag det var och jag ska väll börja göra mig redo för ett aerobic pass med Lisa. Hoppas bara mina fötter klarar av det.
