I tisdags kväll anlände jag i London och Majsan och Mark plockade upp mig.
Eftersom jag kom fram ganska sent satt vi bara och snackade en stund innan vi somnade.
Vaknade upp och tog oss in till staden. Jag som är van med Lillehammer var i chock det första 5 timmarna över att det var så mycket folk. Det blev en del shopping, jag som hade tänkt att inte shoppa så mycket... men nu ska jag bara försöka hitta mig en billig kjol och sedan en Bh eftersom det inte finns bra bh:ar i Lillehammer. Sen får det vara nog med shopping. Kommer antagligen ha övervikt när jag kommer hem. Lite senare på dagen traskade vi till Convent Garden, jag gick runt och var allmönt förvirrad för jag tänkte att det skulle vara som Stephens garden ( eller vad det heter) i Dublin, som är n stor trädgård, park, men nör jag tillsist frågade maja var det där convent garden låg visade det sig att vi hade visst traskat runt där ett tag.
Ringde Alan och berättade att vi var där och de kommande 30 minuterna irrade vi runt och försökte finna honom. När vi tillsist hade gjort det skulle vi bara ta en öl.. men M+M+ 1öl= Fylla. Vi gick till en engelsk pub där vi satt och drack och den där ölen blev till mycket red bull vodka och bilder på kameran som vi gärna hade skippat.
Runt 12.00 stängde tack och lov stället ( hade det inte stängt hade vi nog fortfarande suttit kvar där), och på något konstigt vis lyckades vi få med oss alla grejer hem ( alla våra shoppingpåsar hade legat runtslängda under bordet och en var trasig, utan handdtag). Lycka var det när vi fick lite köttbullar och makaroner. Hade trots allt bara fått i oss frukost under dagen :)
Nu ska vi ut i trådgården och spela lite backgammon och sedan ikväll blir det festival. Me like london
Igår var jag oerhört sentimental när jag skulle sova. Jag ville verkligen inte sova och jag låg och tänkte på alla mina vänner som jag gillar så otroligt mycket och vad många okomplicerade vänner jag har. Vänner som bara finns där och är fantastiska på sitt egna sätt och vis. Efter att jag varit otroligt tacksam mot allt och alla började jag att tycka otroligt synd om mig själv att jag aldrig ska träffa någon bra kille, fast sen den andra stunden så tyckte jag inte särskilt synd om mig själv eftersom jag inte ens har orken att ha en pojkvän.
Vet inte riktigt hur det blir med den lilla helgtrippen till Oslo eftersom förkylningar har kommit ivägen, precis nu när min har börjat ge med sig kommer linnea hem med en förkylning, hon ligger föresten däckad på soffan och sover sig lite.
Känns tråkigt för jag hade sett fram emot att träffa Tammy och Fredrik väldigt mycket... men det kanske inte riktigt var meningen att vi skulle till oslo.. fast om hon är piggare åker vi kanske dit imorgon.
Time will tell!
Jag undrar, lite snällt och försynt om du inte skulle kunna vrida tillbaka tiden.. alltså inte sådär till en speciellt tidpunkt utan bara tillbaka till den tiden då det var vi tjejer som var komplicerade? Jag ber faktiskt inte om särskilt mycket...
Har varit väldigt glad ett tag att vi tjejer kunde vara de nya killarna, leka rövare, ta för oss av det vi ville, få styra i tyglarna lite granna osv.. men allt bra drar ju faktiskt med sig något dåligt. En gång i tiden var det vi tjejer som var så otroligt komplicerade, men eftersom det är nya tider nu och vi tjejer är det nya killarna betyder det att killarna är det nya tjejerna vilket också innebär att killarna är så sjukt komplicerade nu för tiden. De beter sig som menskossor, vägrar säga vad det tänker, stormar ut ur hus och tar för givet att man är kär i dom, och är allmänt bara jätte konstiga.
Det är inte så att jag vill ha ett förhållande nu, men jag saknar bara att träffa folk som är okomplicerade och det som jag kallar normal. Eller bara någon som kan säga Ja eller nej. yes or no. Tala lite klartext.
