my sweet fracture

Mamma o Pappa hade lite julklappsutdelning till mig idag. Det uppskattade jag väldigt mycket, speciellt med tanke på att dom för en gångs skull lyckats köpa kläder som jag gillar + att dom passade. Hur bra som helst.
mamma hade även lyckats hitta en svart variant av dom gröna byxorna jag har efterlyst så nu känner jag mig hel igen. Men du som har snott dom, du kommer inte att komma undan, jag kommer fortfarade klubba ned din när jag kommer på dig. Annars har jag inte så mycket att berätta för er. Dagarna rullar på med telefonprat 8a timmar om dagen. Det finns små saker som gör mig glad och saker som gör mig uppretad. men om jag ska vara helt ärlig så är jag inte lika uppretad som jag borde vara. Min nya taktik fungerar bra, fast bröt jag den nyss? nej jag vet faktiskt inte. Jag mår iallafall jätte bra. I måndags välkomnade jag något som jag inte längre tycker är så roligt. Det gör ju faktiskt bara ont och ibland äger man ut gamla gubbar. iallafall om man rider och heter Linnéa.
Nu ska väll jag mysa ned mig i mina nya sladderbyxor för dom är helt underbara. Kanske ska kika efter nå godis, det brukar ju hända att sådant finns i huset när mamma o pappa är hemma.

Jag fick en förkrossande insikt just nu. Snart är den här veckan över... då börjar nästa vecka... då kommer jag jobba: Måndag,Tisdag,Onsdag,Torsdag,Fredag,Lördag,Söndag,Måndag,Tisdag,Onsdag,Torsdag.
Ser ni hur många dagar det där är? Det är så många dagar jag inte kommer ha något annat socialt umgänge än med Albin. Inge illa menat mot Albin. Men varriation förnöjjer. Om jag har tur kanske jag kan få hänga med en annan Albin med. Det finns dock en person som jag inte kommer kunna träffa under den där perioden, och jag trodde inte att jag skulle bry mig så mycket som jag gör. Sanningen är den att det faktiskt gör mig lite förkrossad.
Jag blir ju inte mindre förkrossad bara för att det där samtalet uteblev och jag fick inget annat i kompensation.
Ejb kommer få ett hårt arbete på Torsdag när vi ska sätta upp mammas julgardiner. Han har nämligen hittat sitt livs mening; Att få mig och Linnéa att tänka på annat än killar och trevliga saker man kan göra med dessa killar.
Lycka till Albin!

Nu är jag trött på att mina mörkgröna supervida mysbyxor är borta.
Den som har bestämt sig för att sno dom av mig borde faktiskt ta sig ur gaderoben ( med dom gröna mysbyxorna) och lämna tillbaka dom till sin rätta ägare, som faktiskt råkar vara jag. Omedelbart bums.

Nu såhär på kvällen gjorde jag ett litet test som jag fick ut ett och annat av.
Nu vet jaghur jag prioriterar här i livet
1. Stolthet
2. Karriär
3. Familj
4. Kärlek
5. Pengar

Jag fick även reda på lite mer..
Tammy Bené är någon jag anser är en verklig vän
Linnéa Balkåsen är någon jag verkligen älskar
Maja är min tvillingsjäl
Jonis kommer jag alltid att minnas
Linnéa Palm kommer jag aldrig att glömma
( nog för att jag tycker att någon jag alltid kommer att minnas och någon jag aldrig kommer att glömma är lite samma sak, men det visar väll sig senare i livet vad skillnaden är).

Det där samtalet kom aldrig. De blev en besvikelse som jag faktiskt hade räknat med, så på det viset blev inte besvikelsen så stor som den hade kunnat blivit. Jag tackar för det.
Martin hade bestämt sig för att komma hem som jag skrev tidigare. Hans ankomst till Borlänge var beräknad mellan 22 - 23.00. När jag och Linnea hade degat i fotöljerna och käkat chocklad och vi insåg att klockan var nästan 23 så bestämde jag mig för att slå en signal till Martin. Planerna hade blivit liite ändrade för just i det tillfället satt han och två till på stadshotellet i Sala och drack öl. Som den trogna vännen Linnéa är stannade hon kvar och tittade på mer desperate housewives och följde med mig till Borlänge vid 00.30 för att hämta Martin.
Martin var rund under fötterna och jag började se likheter mellan Martin och Pappa.
Martin var helt fashinerad över hur roligt det hade varit att åka hem från Uppsala. Han hade aldrig i hela världen trott att dom skulle stanna i Sala, åka bil på gågator, parkera utanför entren på sala stadshotell ( sim tydligen verkar vara det enda utestället i Sala) få käka lyxmiddag för 25 kronor och dricka öl för 25 kronor. Han berättade glatt om att det var alla möjliga människor ute  på sala stadshotell. Människorna var allt från 14 - 55 år och man fick gå klädd hur man vill. " Alltså, det var en tjej, hon såg precis ut som en strippa! Och sen stod hon och dansade vi porrstången!! Det hade ju aldrig fungerat på Harry's i Falun" Jag och Linnea fick iaf oss ett gott skratt.
För er som inte vet på vilket vis det här liknar pappa så syftar jag på den gången jag och Linnea skjutsade hem pappa från Bryggcafét och allting hade varit så fantastiskt roligt och allt var så bra osv.

Igår så var det en lång dag på jobbe kan jag lova er. 6 timmars telefonsnack och det gick as dåligt och alla var jätte otrevliga mot mig. Hade det inte varit ett datastopp så hade jag nog inte klarat av gårdagen. Jag åkte hem och Martin fattade ett beslut om att vi inte orkade laga mat utan kvällen slutade med att Martin käkade kebabpizza och jag kebabrulle. Jag skjutsade in martin till stan och sen så kom jag hem med en huvudvärk. Kröp ne di badkaret och insåg att där ville hjag absolut inte ligga så jag åt lite glass och kröp sen ned i sängen.
Idag sov jag omänskligt länge och jag funderar på att ta fram damsugaren men jag vet inte riktigt om det är värt det. det är ju så tråkigt.

Efter att jag ödslat 1 timme på att sitta och grina och tycka synd om mig själv så kom maja förbi och plingade på dörren. Det är hennes nya grej, hon ringer inte och förvarnar, utan hon kommer bara hem till mig och plingar på dörren. Jag uppskattar det. Vi spelade lite Backgammon och tyckte synd om mig. Vi menar, det sista man behöver nu är skulder. Efter en stunds tycka synd om malin prat så övergick vi till att färga håret. Resultatet blev as bra och jag känner mig bra mycket fräschare nu när jag inte har en blond utväxt i hårbotten.
Jag lyckades ta mig till jobbet och jag fick även med mig Albin som sällskap i bilen. Lyckades sälja gansa bra, enligt mina mått, med andra ord, sämre än det man egentligen skulle ha klarat av. Men jag bryr mig inte, det är bara en månad kvar på det där jobbet. Åkte hem, fick med mig Albin i bilen då med. Mycket trevligt med sällskap. Nu har jag käkat våfflor med massor av glass och sylt. Det blev nästan för sött. Det är konstigt för mig att tycka så.. men det är sanning. Jag väntar fortfarande på ett litet samtal. Du har just nu 2 timmar och 20 minuter på dig att ringa, eller det beror på hur man ser det, vi skulle kunna säga 3 timmar och 20 minuter. Konstigt va hur man kan hoppas på ett samtal när man suttit och pratat i telefonen i 4timmar. Men sånt är livet.
Nu ska jag städa upp i köket för rykten säger att Martin är påväg hem för att äta mig ur huset.

Hela den här dagen har kretsat kring förhållanden och killar. Jag började morgonen med att se på Oprah där det handlade om hur man skulle hitta en kille. Tydligen så utstrålar man signaler om att man vill ha ett förhållande. Jag som så gärna önskar mig en pojkvän, vad sänder jag ut för signaler egentligen? Hej, Hallå, jag är rolig att ha och göra med en tag, sen så kan ni gå till nästa. Om jag nu skriker ut sådana signaler utan att veta om de, hur ska jag då kunna ändra mina signaler till signaler som säger att jag vill ha ett förhållande? Och tydligen så dras man till killar som vill samma sak som en själv... men jag drar ju bara åt mig killar som är rädda för att binda sig. Jag kanske inte riktigt vet vad jag själv vill även fast jag tror att jag vet det.

Dagen gick vidare och Linnéa kom över. ( där mitt emellan hann jag backa in i en bil, snyggt). Vi satt oss ned vid bordet och förde långa diskusioner angående hur vi kände för vissa killar och vad vi inte kände för andra. För och nackdelar haglade över köksbordet och vi kom nog inte fram till något vettigt. Om vi nu hade kommit fram till något vettigt borde jag ha kommit ihåg det och lagt det på minnet. Jag blir bara allmänt less på killar.

Emma kom förbi och vi klämde några avsnitt desperate housewives ( lite sexsnack innan det faktiskt). Självklart hamnar vi på avsnitten där Susan har problem att välja mellan Ian och Mike. Edie är kär i Carlos som är kär i gabrielle som ska gifta sig med Victor. Lynette har sin lilla fling på pizzerian. Kärlek och sex åt alla olika håll och kanter.

Diskussionera fortsatte sedan en stund över köksbordet och jag förde en dialog som var överaskande, inte för mig, på msn. En historia som berättade att ett skämt var sanning. Konstigt nog så ställer inte vissa frågor utan bara skrattar och blir lite förvånade. Sen fortsatte våra analyser angående killar någon timme innan det var dags för Linnéa att knoppa.

Nu sitter jag vaken, ensam, med mina små kvällsfunderingar. tyvärr kommer jag bara till ett varför eller vad jag gör jag för fel och sen så tar tankarna slut, jag har trots allt inte svaren, trots att jag har analyserat & diskuterat detta ämne så mycket. Jag kanske borde läsa en bok angående allt det här.
annars är jag väldigt nyfiken på om det kommer ringa i min mobil. Om det ringer, vem kommer det att vara och vad har du på hjärtat?

Ja, jag höll ju precis på att bli frisk från min Oslo förkylning jag drog på mig i september. Vad tror ni händer då på lördag natt? Jag får hosta, och resultatet av det blev en jävla förkylning som bröt ut på måndagen. Dom här två dagarna har jag varit helt jävla slutkörd. Jag har inte ens kunnat snusa för att det gick bara inte. Jag har mått illa, frysit, skakat, nysit, hostat, varit tung i huvudet och varenda lilla lem i min kropp har gjort förbaskat ont. Trots att alla odds var emot mig så lyckades jag ta mig till stan och köpa en tröjja för 900 kronor. Det tyckte jag att jag behövde.
Om jag kände för att irretera pernilla lite såhär på en tisdagskväll hade jag lagt upp en bild på mig själv och min nya tröjja. Idag känner jag inte riktigt för att jävlas så jag låter faktiskt bli.  Jag lyckades även med att ha tacos-kväll med Linnéa och Albin, och sen lite filmkväll med Albin som tack för att han förser mig med ekologisk mellan mjölk.
Idag har jag dock inte varit lika aktiv. När jag väl hade bestämt mig för att ta på mig kläder vid 16.00 tiden så plingade maja på dörren. Hon såg väldigt fundersam när jag kom i pyamaströjja och försökte förjävels knäppa mina jeans. hon trodde nog att jag hade besök eller ngt. Vi spelade ett parti backgammon iaf. Sen handlade jag och sen så kom Linnéa förbi och sällskapade en stund. Det va väldigt skönt.

Igår kväll insåg jag att jag är absolut inte byggd att sova ensam i ett stort hus. Jag menar, jag blir rent ut sagt livrädd för min egen tumme. fattar ni det, MIN EGNA TUMME! Såhär var det va. Jag låg i min säng, vred och vände på mig.. för det är kallt oxå. Jag vågar absolut inte göra upp en brasa i huset när jag är ensam för då kan det ju börja brinna i huset nä rjag sover. Då blir jag ju rädd för det. Så jag låg och frös. Pyamas hade jag inte på mig för då blev det för varmt. Med båda armarna under täcket så kände jag en liten känsla av att snart kommer jag somna. Precis när jag skulle till och falla in i den där dvalan så valde jag att röra på vänster tumme. Vänster tumme i sin tur låg mot täcket som i sin tur forslade fram ett ljud som lät precis som det låter om man går i våran trapp. Mitt hjärta tickade på där i 120 och sen insåg jag att det var min tumme som hade framkallat dessa suspeta ljud. Skadan var dock redan skedd och jag var livrädd och låg på helspänn. Hur fan ska man kunna sova då? jag kikade på klockradion och insåg att det blev bara senare och senare och jag skulle upp ganska så tidigt.
Det hela slutade med att jag fick lov att ringa ett nödsamtal till Johan för att babbla på så att jag visste om att det fanns liv på jorden och jag kunde styra mina tankar till något annat. 30 minuter senare somnade jag.

Vaknade upp. Trött som ett jävla as och insåg att det skulle bli min första dag som riktig telefonförsäljare. Virrade runt i huset som en idiot. Åkte till City gross för att fylla på kylskåpet lite granna. Jag åkte hem, käkade frukost, ordnade med matlåda och allt annat man ska göra. Åkte till jobbet, fick ett nytt uppdrag. Ja men kul, jag hade inte ens hunnit lära mig det gamla. Som tur var gick det ganska bra och jag lyckades sälja lite åtminstone.
Käkade min matlåda som inte alls var sådär god som jag hade tänkt mig att den skulle vara. Vilken besvikelse.
Började ringa för det tidigare uppdraget jag hade lärt mig. Det gick ap dåligt. Varför finns Universal & Glocalnet?! Hur lätt är det att övertyga folk om att det är bättre att flytta till telia när telia har dyrare priser. Nej juste. Fullständigt omöjligt. Fick dock prata med en jätte trevlig gubbe som inte var intresserad av att köpa men han tyckte att jag var en väldigt duktig försäljare. Tack tack det var ju snällt. Glädjen på jobbet var dock ett besked om att mitt lilla projekt verkar fungera ganska fint endå. Jag bara slirade på en dag. det får man göra.

Åkte hem. Hamnade såklart bakom en sölpelle som tyckte att det var en bra idé att köra 90 km/h på en 110 väg. Yes yes. Sånt är livet och självklart hamnade jag bakom honom precis när det bara blev ett körfält. Men hem kom jag. Olyckligtvis var jag så trött att mitt te hamnade i öl glaset istället för Latte-glaset. mm juste. Ölglas är väldigt tunna i jämförelse till Latte-glaset så glaset blev alldes för varmt så jag kunde inte hålla i glaset.
Sen går vi vidare till kylskåpet som jag hade fyllt upp. Vindruvor. Fy fan vad gott. Nej tacka fan för de, jag har aldrig ätit såhär äckliga vindruvor i hela mitt liv. Nu vågar jag inte ens ge mina Kiwi:sar ett försök. Dom är säkert äckliga dom med.
 
nej nu ska jag leta reda på något att försvara mig med ifall jag blir rädd för min tumme inatt igen.

Fanimej, nu har det gått 3 dagar sen jag började med ett litet projekt. Jag hade räknat med att något skulle hända på den 3e dagen, men ikke. Det känns ju faktiskt lite snopet. Idag har jag varit riktigt duktig måste jag säga. Jag har städat ur största delen av min gaderob ( mina gröna brallor är fortfarande spårlöst försvunna). Jag har städat ur min träningsklädslåda och jag har tvättat mina gamla gymnastikdräkter ( dom luktade unket) och sen så har jag kört igång en tvättmaskin. jag har, hör och häpna - kokat potatis. Lyckades jag? nej, inte helt fullt ut. jag hatar potatis.

och för er som inte vet om det har jag börjat på ett nytt jobb. Jag ska prova på det glamorösa jobbet som telefonförsäljare. Min uppgift är att ragga upp kunder som har varit telia kunder som jag vill ha tillbaka till telia. Det kan ju inte vara sådär jätte avancerat. Fast lite avancerat lär det vara, annars skulle vi inte ha behövt 2 dagars utbildning. En ganska bra utbildning som lär en tala och välja rätt ord. Tack! Det behöver jag verkligen.  Imorgon ska det raggas kunder till Telia.

Annars så har det inte hännt så väldans mycket i mitt liv. Jag har fått ett samtal från skånebiografen som undrade att om jag hade bokat biljetter. Men han insåg ganska snabbt att han hade ringt fel eftersom jag inte pratade skånska. Det gjorde däremot han så jag hörde knappt vad han sa. Förhoppningsvis kommer jag lära mig att förstå skånska snart.. annars kan jag stöta på lite problem i mitt framtida jobb. Ursäka vad sa du? Kan du säga det där igen? och så tar vi det en gång till utan gröt i halsen tack. Har du hört talas om rikssvenska?

Imorrse gjorde jag något jag undvikit att göra under en tid... Jag lånade mamma's våg. Jag visste om att viktkurvan pekade uppåt men att den skulle peka så mycket uppåt var nästan mer än vad jag klarade av. Lite skakig på benen klev jag av vågen och började fundera. Det här kan jag inte skylla på någon annan. Hur kan jag ha varit så dum och gått runt hemma och småätit jordnötter i 2 månader bara för jag varit arbetslös. Tänk vad mycket träning jag skulle kunna ha fått ut av dessa 2 månader. Som tur var fick jag och Linnéa lite insikter igår när vi kikade på Desperate Housewives, att vill man ligga på topp och se bra ut måste man kämpa lite för det. Och kämpa, det är precis vad vi tänker börja göra, idag!
För övrigt..03.15 var tammy påväg hem från en ulflukakk.

efter att ha avslutat en kväll fylld av Desperate Housewives ( japp, säsong 3 anlände i min brevlåda idag) så skulle jag kila hem för att sova. När vi öppnade Linnéas ytterdörr möttes vi av ett vitt snötäcke. Helt underbart!

Klockren kommentar av Tammy:"Din dator kanske också är av det manliga könet och bara lurar dig och ger dig falska förhoppningar, fast ingenting egentligen alls fungerar?" Jag fattar inte varför inte jag tänkte på det tidigare? För om nu min dator verkligen är av det manliga könet så förstår jag precis varför den håller på som den gör.

Inatt hade jag väldigt skumma drömmar. Jag drömde att jag blev tillsammans med en kille. Jag gick på släktmiddag med honom och allt kändes jätte bra. Sen åkte jag hem och träffade en annan kille och då ville han bli tillsammans med mig, så jag tänkte dumpa min pojkvän jag hade fått dagen innan. men jag kunde inte göra de för jag insåg att det var han jag ville ha. efter det flöt killarna ihop och innan jag visste ordet av det hade jag blivit galen och var en mördare som sprang ut i en mörk skog med ett gevär.
Ibland när jag får sådana drömmar så tror jag alltid att dom försöker påpeka något för mig. Nu sitter jag här och är livrädd. Kommer det kanske bli så.. att jag från början ( nu ) inte har någon, sen kommer jag helt plötsligt ha två stycken som jag vill vara tillsammans med. Jag kommer vara så förälskad i båda att dom kommer sammansmälta som en kille och jag kommer bli galen och skjuta en okänd människa för att sedan gömma mig i skogen. Hjälp! Jag borde verkligen ge upp allt som har med killar och kärlek att göra och försöka skaffa mig ett jobb. På tal om jobb ska jag på arbetsintervju idag. Vi får väll se hur det går med tanke på att jag bara kan jobba till mitten åp December, men man kan ju alltid hoppas =)