my sweet fracture

Kom nyss hem från Erika och kreativiteten bara sprudlar inom mig! Jag har fått ett nytt porjekt i skallen och den här gången handlar det om att skriva en fin chicklit godnatt-saga till min horfrisörska Erika. Godnatt-sagan i fråga kommer att handla om mitt liv, för varför hitta på en story, när jag redan har en helt egen och unik att berätta?

Billigt billigt. Först var jag på stan och spanade in Miss Li som sjöng Oh boy ( red.anm. samma låt som jag lyssnade på när jag sladdade ned i diket mitt ute i ingenstans utan telefon). Men regnet som hängde i luften började bestämt att falla ned på mig & min filt så jag styrde stegen hem till Erika. Erika mötte mig med öppna armar och jag tackade henne genom att golva henne i vardagsrummet. Hon lärde mig retorik ( när retorik i fråga handlar om vart i annsiktet man ska och inte ska kolla på när man pratar med någon) och hon berättade om den gången en hon gjorde så att en kille fick epelepsi-anfall när han dansade med henne ( det blev lite för mycket glädje-känslor för den killen). Vi enades om att Erika är allmänt pinsam, ja, det är faktiskt sant. Hon är så pinsam att hon blev utkörd från ett party där deltagarna hade down's syndrom. Billigt billigt. Nej vet ni vad, det här blogginlägget blir inte sådär bra som det faktiskt förtjänade. Det jag helst av allt ville göra var att måla upp en bild över hur hysteriskt kul jag och Erika hade det, men ni var ju inte där så ni kommer i alla fall inte riktigt förstå vad jag skriver om.  Men det var sjukt kul och erika är min yaAAng. Tack för mig, nu ska jag börja på min bok. 

Tack vare min förkylning är mitt tangentbord nedslemmat och det är ju inte särskilt trevligt. Men något som däremot var trevligt var min gårdag. Med tanke på att det var sista onsdagen i månaden så arrangerades det sista Phone me på marres. Självklart skulle jag och Majsan dit. Maja hade föreslagit att vi bara skulle gå ut och ta en öl, så vi började att dricka 1 liter vin var. För att bara grunda lite fint. Våran förfest var ju helt fantastisk. Vi hängde på bilddagboken och Johan kollade på tv. När vi var alldes för fulla och dryga så styrde vi stegen ned mot Marres. Fyllesnacken drog igång rejält och helt plötsligt var vi lixom bara inne. Stop nummer 1 - Baren.

Slog oss ned och snackade lite med Kalle och hans kompisar, det var nice. Sen så när den cidern hade lagt sig tillrätta i magen och börjat sprida sig i mitt blod så satte jag igång och babblade. " Vem stoppade en femma i henne" som killen på Hc sa. Jag minglade runt och träffade många trevliga annsikten och jag hämtade mitt kort från gaderoben. Eftersom jag är ansvarsfull så lämnade jag det på ett bord där och sa åt Isabell att vakta det. Tur för mig är isabell mycket mer ansvarsfull så hon lämnade inte mitt kort med blicken och det fanns kvar när jag kom tillbaka. Fast någon hade hällt ut min cider. Så jag fick lov att köpa en ny, som bara slank ur handen på mig och la sig på golvet. Hoppsan kerstin tänkte jag och svor i 5 minuter. Sen så var den cidern bortglömd och jag satt i blomlådan och testade alla olika funktioner på min kamera. det var spännande.

Klockan blev 2 och jag ville på Mc Donken eftersom jag inte är vegetarian. Men då kom ett nytt förslag som konkurerade ut Donken. Korvgrillning på Knoppen och så blev det bestämt. Fast det blev inte så mycket grillning, mer att fylla en väldigt full Malin med Proviva blåbär. Mmmmm, det var gott kan jag lova er.

Kvällen kom till sitt slut och morgonen till sin början.
För att inte vara dom som är dom så traskade vi, en grupp på 3, ned på falukalaset. Vi hade en fin drömbild om dessa goda langos som man brukar äta på Falukalaset. Vi kunde inte rå för att vi kända oss som 3 idioter som har suttit inne och väntat på falukalaset ett helt år, och nu när det äntligen var här ville vi vara först med att vara där.
Spiderman karuseller och lotterier och spel som man aldrig kommer vinna hade invaderat en parkering och vi hittade 3 langosstånd. Tyvärr bara ett langosstånd öppet och deras langos var faktiskt inte någon Succé. Men vi käkade och var ganska nöjda endå bara för att gå något i magen.

Men Lanogs från ståndet vid Cykel och Fjäll ska ni försöka hålla er borta ifrån, för dessalangos är underkända och rommen som ska vara svart är typ grön.

Underhållningen var förstaklassig och jag tyckte det var jätte kul. En kille på scenen som stod och sa Jajemensan osv. När Langosen var slut så var det bara 2 tösar kvar som tåg 708an till knoppen.
Väl hemma hos Maja valde jag att plocka isär deras kaffebryggare och sedan göra lite kaffe. Vi drack en varsin klunk och låg i sängen och jämrade oss för att det var faktiskt synd om oss tyckte vi. Majas fötter var feta och jag var ful. Sen så somnade vi och jag drömde mardrömmar och vaknade med ett ryk för att sedan åka buss hem.

That's the shit

Seriöst. Det är så jävla frustrerande.
Jag vet precis vad jag vill ha och jag vill ha det nu. Emma säger att jag får allt jag vill ha, fast endå inte på riktigt. Nu har jag slutat nöja mig med att inte få det på riktigt. Ge mig det på riktigt, jag vill inte bara vara med om Chips före maten situationen igen. Den är faktiskt inte tillräckligt hållbar. Något annat som skrämmer mig är att jag sitter och lyssnar på en låt som är den mest opassande för den här situationen. Coldplay - Fix you. Hade det kunnat bli mer opassande? jag är så jävla frustrerad men glad samtidigt. Vem har sagt att man måste vara arg för att man är frustrerad. Nej inte jag inte. Helst av allt hade jag velat greppa min telefon. Ring ett samtal, dansat runt i mitt rum till hög musik och snurrat runt och skrikit av glädje. fast egentligen har jag inget att skrika åt, men någonstans är jag bara så glad. Antingen är det nog för att jag har fått mitt mycket efterlängtade körsbärs-te eller så kanske det beror på att jag tar studenten nästa fredag. Jag vet faktiskt inte alls vad det beror på.

För övrigt kan jag berätta för er att idag har jag bara glott rakt fram hela dagen. Jag glodde på första lektionen, på hålet, på engelskan, på hålet & på fysiken. Jag har bara tänkt och tänkt och tänkt. Det jag kom fram till när jag tänkte var faktiskt att jag inte kommer fram till något. För när jag börjar tänka så är det inte särskilt verklighetstroget. Istället för att fundera på alla mina bekymmer så fantiserar jag upp små bilder om hur mitt liv borde se ut. Fast det är svårt, för jag får alltid beslutsångest och fastnat alltid vid ett och samma moment. Det är oxå frustrerande. Men ack så ljuvligt, för jag kan säga er att det är oftast väldigt fina små ögonblick jag hakar upp mig på. Ibland önskar man bara att dom kunde slå in på riktigt, fast då kanske dom inte hade kännts så speciella?
Nu ska jag ladda upp med Kiwi och slå mig ned i soffan för att kika på ännu ett avsnitt av Desperate Housewives.

Jag vill ha det nu. Men jag får inte. Jag kan inte. Men det är ju därför jag vill ha det. Eller?

Ja, efter att jag behövt känna mig utanför såhär länge nu bara för att jag inte har en Myspace så föll jag igår för grupptrycket och skaffade mig en. det är ju bara hitta mig där eller något :) För övrigt har jag en as bra dag idag, hur glad som helst och kan inte sitta stilla. Tur att det blir utgång imorgon på marres - Phone me!

Dagens citat, sagt av mig: Emma, vad betyder dom där runda röda trianglarna?


Majsan, Emma & Jag på klassfesten i lördags

Hur blev allt såhär?  Jag hade aldrig kunnat ana när jag satt på Max i Uppsala den 2 november att mitt liv skulle få alla dessa konstiga vändningar. Tänk alla små val man har gjort som gjorde att man hamnade här. Jag kan inte sluta tänka hur saker och ting hade sett ut om jag agerat annorlunda. Men nu spelar inte det någon roll, jag har bara tappat greppet om mitt liv. En gång i tiden kändes det som om jag kunde styra saker jag gör, men det går inte längre. Allt bara sker och jag står bredvid och funderar - VAFAN händer nu?!?! Vad gör jag?!  
Jag vill åter igen kunna ta kontrollen, bryta mig loss och känna mig fri. Nu är det som om jag har grävt min egen grop och om jag fortsätter såhär kommer den bli så djup att jag inte kan klättra upp ur den. Jag vill veta vad jag vill, och jag vill ha ett mål. Idag så hamnade jag och Tammy i en korsning av stigar, jag visste exakt vilken stig jag ville gå. Det sjuka är att det kändes så jävla rätt. Varför kan inte alla mina val bara kännas sådär självklara ? Nu önskar jag att sommaren var över och att jag överlevde den och kan sätta mig på planet påväg till Dublin. I Dublin ska mitt nya liv börja och det kommer bli väldigt bra. Mina misstag ska inte upprepas. Om inte annat så tänker jag gå till en psykolog och ta reda på vad det är för jävla fel på mig.


Trying to find some explanation here
For the way some people are
How did it ever come so far

Den största njutningen i livet är att göra det andra säger att man inte får göra



Hur sant var inte det där då?!

Baksmällan är ett faktum. Ett resultat av gårdagens katastrof.

Det hela började faktiskt väldigt fint. Lite stationshäng och cyklande så att svetten rann, men det gillar vi. Så Svettiga och glada kom vi till Åsbobacken där det grillades ( jag och majsan tattade mest lite kött av grabbarna). Jag satt och klagade över att jag inte var full och att jag ville bli så full. Hmm jo, helt plötsligt sitter jag där och är absolut fullast och kan inte riktigt förstå hur det kunde komma sig. Emma sullade vin över hela mig så jag var blev jätte blöt. Daniel drack ur bongen och han kom ikapp mig på fyllenivån. Jag fixade till Daniels hår och tackade för mig. Hittade Stina & Sara vid några soptunnor så jag slog mig ned där eftersom jag hade tappat bort Majsan och Emma. Men dom hittade jag igen så då var det bara att börja rulla sig ned mot krogen. Vi lämnade av majsan i läroverksparken hos Meiton och sen cyklade ja och Emma vidare. Traskade in på Etage och kunde inte förstå hur dom kunde ta 100 kronor bara för att det skulle vara Ibiza kväll, i mina ögon var det bara helt vanliga etage med ett stycke tyg som hängde på väggen där det stod Ibiza.

Vi dansade på och sen så hände det som jag alltid veta ska hända, men trots att jag har haft hur lång tid på mig som helst att förbereda mig mentalt så tog det inte lång tid innan tårarna klämde sig fram och jag kände mig som en idiot. Men, jag fick iaf kramas med snygga killar som inte klarade av att se mig sådär ledsen. Efter ett tag så tröttnade jag på att känna mig tragisk, och alldes innan jag gick ut så han jag säga 1 mening som raserade hela kvällen. Jag är helt fantastisk på att öppna munnen lite för mycket på fyllan. Jag styrde stegen mot Harrys, där det var fullt så jag kom inte in. Emma drog min tragiska livshistoria och vakten fann den makalöst intressant, men det var fortfarande fullt. Då satt jag mig på marken och surade ännu mer.

Som tur var kom Meiton. Vi ville dricka vin men vi hade ingen vinöppnare. Så då grinade jag lite mera. Jag vet inte varför, men jag har en konstig känsla av att meiton har varit tvungen att trösta mig förut när jag har grinat. Sen så satt jag och snackade med kalle. Sen så hamnade jag på donken och jag vet inte alls vad jag gjorde. Jag hittade ett gäng människor som var väldans trevliga, sen blev jag hittad och sen så kilade jag iväg på en efterfest bara för att slippa allt. När jag hade efterfestat med dessa trevliga människor så tyckte jag synd om Oscar och Kalle som skulle behöva sova på en bänk så då kilade vi hem till mig och sov. fan vilken konstig kväll.

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex sanningar/egendomliga saker om sig själv.
Den som blir tagen ska skriva sex saker om sig själv i sin dagbok och samtidigt ange
reglerna för spelet. Slutligen väljer den personen fem nya personer och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras gästbok för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen dagbok för mer information.

Mina 6 sanningar

1.    Jag och Sängkläder. För några år sedan var jag sjukligt besatt av sängkläder. Jag bytte sängkläder en gång i veckan och om det ville sig riktigt illa och jag inte hade sängkläder som matchade varandra snyggt så började jag att grina. Stackars mamma fick då komma till mina räddning och leta igenom sin gaderob efter sängkläder som skulle kunna matcha. Jag har fortfarande ett kosntigt förhållande till mina sängkläder. Men det har lugnat ned sig lite. Nu har det gått mer än ett år sedan jag införskaffade mig nya sängkläder, sist så lyckades jag lägga ut 1000 kronor för att jag ville ha matchande sängkläder, denna gång var det väldigt viktigt att det var satin. Nu för tiden så köper jag varken nya sängkläder eller gråter om dom inte skulle matcha eller byter sängkläder en gån gi veckan. Fast  jag älskar fortfarande att krypa ned i en säng när man är nyduschad, nyrakade ben och sedan rena sängkläder. Jag kan ligga och gnida mig mot dom i timmar innan jag går och lägger mig.

2.    Att börja sms med att skriva Haha. Jag vet inte när det började, men jag insåg det idag när jag satt och skickade massor av sms. Nästan varje sms jag skriver börjar med Haha. Det är otroligt tråkigt och enformigt kan jag lova er, men jag har ingen annan bättre början på ett svarssms.

3.    Jag kan inte skala kokta potatisar bra vid min ålder av 19 år. Jag tycker det är skitsvårt. Man sticker ned gaffeln i potatisen, om man har tur så går den inte sönder, men det är som sagt bara om man har tur. Men iaf, när man väl har fått upp potatisen på gaffeln så ska man lyckas få hål på skalet med kniven. ibland lyckas man med några slag med kvinven och har man lyckats med det utan att potatisen inte har gått sönder, kom ihåg, det är bara tur om potatisen inte går sönder, så måste man börja med att skala potatisen. Av någon anledning så bränner jag mig alltid på mina fingrar eller så har jag sönder potatisen. När potatisen väl är skalad så har jag problem, för jag vet inte vart jag ska lägga skalet om det finns någon tallrik bredvid. Jag är helt enkelt ingen männsiak som ska äta potatis som är kokt med skalet på. tacka vet jag mormor som alltid skalar potatisarna innan hon kokar dom.

4.    Mitt förhållande till grönsaker är inte det bästa. Det har tagit mig flera år att börja tycka om grönsaker. Nu är grönsaker helt okey men bara under vissa former. Om man ska äta sallad så måste den bestå av Sallat, tomat, gurka & Rödlök. Annars är det inte sådär supergott. Helst av allt ska det finnas fetaost i salladen. Broccoli kan jag bara äta med smält ostsås i en färdiglagad findusmåltid, eller hackad och nedrörd i en omelett. Wookade grönsaker och paprika har jag fortfarande svårt för. Någon gång kommer jag lära mig det med.

5.    Jag är jätte dålig på att säga nej. Ibland är jag dock envis som en get, men när det kommer till mina kompisar om vad vi ska göra och inte göra så är det bara att tjata tillräckligt länge tills jag säger ja. För vid en viss punkt så får man nästan alltid ett ja av mig, om det inte är något som jag absolut INTE vill göra.  Så det är bara tjata på vänner, så säger jag ja tillsist.

6.    Jag har en magic 8-ball. Min bror blev så trött på min beslutsångest så förra julen så fick jag den i julklapp. Jag vet inte vad jag skulle göra utan den bollen. Inte för att den är särskilt trovärdig men den hjälper mig med små och stora beslut. Om det är en utekväll på gång så händer det väldigt ofta att jag måste fråga min magic 8-ball om jag kan ha på mig vissa kläder. Jag kan även underhålla mig med den i en hel timme. Så då sitter jag där i min säng och ställer massa dumma frågor tills jag tröttnar.


Förlåt för dessa 6 tråkiga sanningar. Men dom är iaf sanna.
nu utmanar jag
Tammy - http://Tammy.blogg.se
Emma - http://www.emar.tjejsajten.se
Linnea Palm - http://Linneayeah.blogg.se
Erika - http://irika.blogg.se
Lovisa - http://loisan.blogg.se

Let me cean up your mess baby
Varför har inte jag en kille i blåa handyman byxor och ett vitt linne som står bredvid mig och säger dessa ord?

Fast nu ska jag inte sörja över det jag inte har, utan jag tänker glädjas åt det jag har och speciellt dessa personer som har lyckats lysa upp min dag:
Emma som satt och lyssnade på mig hela dagen i skolan.
Maja som tog över när Emma hade åkt hem.
Kajsa, Anna S & Sarah som fikade med mig idag. Helt otroligt hur vi kunde fixa en fika utan att krångla. Jag förstår inte, men det var hur trevligt som helst och det fick mig att må bra.
Erika som lyssnade på alla mina klagomål och bekännelser från Jönköping och sa att hon skulle skaffa mig en gym-hunk som tröst.
Linnea som bestämde sig för att komma hem imorgon och göra cowabonga på mig.
Danne som bara ringde sådär för att höra att allt var bra med mig. Tro det eller ej, men det finns faktiskt ex som man gillar och som man kan glädjas åt när dom träffar en ny. Danne är nog den bästa kille man kan tänka sig. Han var skitbra som pojkvän och han sköter sig som ett ex oxå. Det är helt suveränt.
Tammy som kommer hit och kramar mig inatt. Hon vet precis när jag behöver sällskap i sängen.

Igår var det en mycket lång och mycket rolig kväll. Helt suverän faktiskt!
Fast den började dock med en hårkatastrof. Jag hade planerat att jag skulle vara väldigt gullig igår med lockigt hår. Det var bara det att det inte alls blev gulligt utan jag hade världens 80-tals frilla. Jag var nära på att börja grina, men som tur var lät jag bli. Istället åkte jag hem till Tammy som sa åt mig att platta håret och sedan så sminkade hon mig. Allt kändes mycket bättre och vi enades om att min Tunika inte var för kort. Rumpan skulle enbart synas om jag lutade mig fram och hade huvudet mellan benen. Ja men visst. 1 Timme senare när en kubbmatch ska till att avslutas så står jag där med huvudet mellan benen. Fats jag höll ned tunikan, vilket jag inte borde ha gjort för då syntes rumpan bara ännu tydligare, men Hey! Jag bjuder på den!

Tjejerna var iallafall bäst på att spela kubb. Vi lekte en ny lek, direktimporterad från Uppsala studentliv. Den kallades Kurragömma. Fast för Tammy var det lite mer Gullagömma tror jag. Det diskuterades och vid 23.30 så skulle vi tjejer dra oss in till Etage. Miranda backade ur, vilket Lovisa oxå gjorde. Det skulle dom aldrig ha gjort. Men jag och Tammy var oerhört smarta och tog bilen till Etage. Vi träffade på Emma & Oscar & Jonis. 
Det var massor av folk på etage oc musiken varvades mellan superkass och väldigt bra. När kvällen gick mot sitt slut så åkte jag och Tammy tillbaka till Bjursås där folket inte alls mådde så bra. Men Per & Erik var pigga och glada så vi buggade runt i Robert's kök och drack kaffe. Vid 4a tiden så skulle vi börja bege oss igen. Det tog ganska mycket tid innan vi hade bogserat ut alla i bilen och vi kunde åka till Falun. Jag lämnade av Miranda, Tammy & Lovisa för att sedan åka hem till Sofia där Sofia, Emma, Jonis & Oscar var. Jag var pigg och glad och babblade på. Men dom andra ville sova, så jag blev utröstad. Så med huvudet i fotändna och en Sofia som kramade mina ben så låg jag vaken och funderade konstiga tankar i 1 hel timme.

Sen gav jag upp. Sofia tappade mina ben och jag höll på att spraka jonis i huvudet. Jag konkurrerade ut Jonis från hans madrass som han till en början hade brett ut sig på. När morgonen kom 4 timmar senare var det jag som hade madrassen och Jonis som låg på golvet. Who's the king? När sofia skulle ut med hunden så åkte Jag, Oscar och Jonis hem till mig och drack kaffe och snackade med Linnea. Linnéa var lite ensam.  Vi kikade på Borat och jag ägde ut killarna totalt i Crash Bandicoot racing. Det är helt fantastiskt hur bra jag är. Eller så är det bara ett tecken på att jag har för tråkigt liv som sitter och spelar crash bandicoot racing på tok för mycket. Vad vet jag?

Jag & Emma var nyss på Må Bättre och skulle prova på - AfroPowerDance. Ärligt talat så var vi lite småskeptiska till en början när vi gungade fram och tillbaka och ledaren flåsade ut Gräääseet och träääädet.
Lite svårt att inte tänka tillbaka på Valborg när vi stod stupfulla utanför en kyrkogård 11-00 på förmiddagen och körkde krysset och trädet. Men åter till AfroPowerDance. När passet kom igång riktigt så kände man att man faktiskt hade riktigt jävla roligt. Det där var nog det roligaste träningspasset jag har varit på någon gång. Lite träningsvärk i magen kommer jag nog att få, men det var det lätt värt.

För att göra min eftermiddag ännu mer trevlig så när jag kommer hem ser jag våran nya bil som står på våran uppfart. Det var så JÄVLA snygg! Jag vet precis vad jag ska glida runt i, i sommar! yes yes yes baby YES!

Jag har seriösa problem med att handskas med pengar. Dom bara försvinner ur mina händer. Det hjälper inte ens att jag lånade 1000 kronor i tisdags, dom är praktiskt taget redan slut? Fan.
Den här veckan har min gaderob utökats med
- Sloggy trosor
- Röd tröjja
- Bikiniöverdel
- Skor
- Tunika
- Klänning
Och snart en kofta. Men den koftan var faktiskt väldigt viktigt. En lika dan som jag hade förra veckan, men som jag söp bort på båten. Men en gaderob är trots allt inte komplett utan en vit helt vanlig tunn kofta. faktiskt. Så jag måste verkligen köpa den och jag får helt enkelt utesluta en alkoholfylld kväll på lördag. Och nästa vecka. Annars kommer jag inte ha råd att köpa biljetten till mösspåtagningsfesten på måndag. Och det är faktiskt viktigt.
Nu ska jag lägga mig i min säng och koncentrera mig på att Inte spendera några pengar.

Idag klämde jag ur mig något bra på fysiklektionen. Jag och Majsan satt och diskuterade när, var och hur, vi skulle dricka alkohol och skriva på våran studentlåt. Anders satt bredvid mig och jag tänkte att han kanske ville vara med och skriva och dricka alkohol med oss. Det jag fick fram var inte direkt samma sak som jag hade tänkt säga, istället blev det : Anders, ska inte du vara med och fylla oss?
Tur att citaten för nedräkningen redan är inlämnade.

Nu är det iallafall kristi himmelsfärd och det firar jag genom att först äta bröd och nu dricker jag rött vin. Det påminner lite om nattvarden, fast jag antar att nattvarden inte slutar på krogen som denna kväll verkar göra.
So long!

Medans Matte E har ett strypgrepp runt min hals så att jag knappt kan andas så når några andra bittra nyheter mitt öra. Det bli ett fysikprov till, om Kärnan. Eller atomen kanske det var?
Bra att jag har chillat totalt och enbart svarat på om vibrerar stavas med ett eller två B:n under detta kapitell. Jag är inte ens säker på vad det är för kapitell! När man är så totalt borta på ett ämne så hjälper det faktiskt inte så mycket att man får ha boken och anteckningarna med sig. Ajdå, det slog mig nyss att jag faktiskt inte har gjort några anteckningar på detta kapitell. Sorry klassen, ni är illa ute. För er som inte vet brukar kopiatorn gå het med mina antackningar i sig dagen innan provet för att jag skriver så bra anteckningar.  Men jag har kommit fram till något idag. Min fysiklärare är ingen bra människa. Först och främst tycker han att jag lever ett depprimerande liv och sen på det så lägger han in ett fysikprov. Det blir man depprimerad av om något!

"Om ni klarar provet på onsdag behöver ni inte ha några fler matte lektioner"

Jag blev överlycklig och skrev upp det i en stor ruta i mitt räknehäfte. Det har ju trots allt gått någolunda bra så ett G skulle jag nog kunna skrapa ihop tänkte jag. Men nu när jag har slagit mig ned och bara skulle repetera lite granna upptäckte jag till min stora fasa att jag inte kan ett jävla skit. Inte ens G uppgifterna. Det är så illa att jag inte ens förstår uppgifterna när det är exempeluppgifter där dom skriver hur man ska göra. Hur kan man inte förstå det?! Steg för steg, väldigt fint skrivet. Men nej, jag kan verkligen inte. Det känns som om det är helt hopplöst. Jag lär väll helt enkelt finna mig i att jag måste sitta kvar i skolbänken och läsa i matte á la grupp Cp istället för att sola med matte á la grupp Geni. Det är surt, riktigt surt.

Iaf så satt vi i våran hytt och käkade lite chips. Sen så duschade vi. Det var bara det är vi var lite sena med duschningen för att nä rjag hade duschat klart var det fullt av pojkar i hytten. Men det gick bra det med. Vi spelade lite ölspel och hade räkkrig. Jag var övertrött och skrattade mycket.
Sen så när vi hade fått i oss mer alkohol så gick vi och kikade vad killarna i klassen hade för sig. Snackade lite med dom för att sedan gå upp i en bar och sitta och snacka. Sen så irrade jag mest runt där. Körde ett Tequila race som slutade med att jag fick bita i den sura citronen i 30 min för att inte spy. men sen blev jag på G iaf. Någonstans så hittade jag Jimmy, har ingen aning om vart, men han fanns där och jag hängde med honom. Han försökte lära mig trolla. Väldigt fränt. Vi kom på folk som hade sex. Bögsex trodde vi men så var inte fallet. Som tur var. Sen så när det inte pågick sexuella aktiviteter i hytten så satt vi där och snackade.
Jag var full och det berodde antagligern på Tequilan, så där vid 5 tiden så somnade jag in.

Vaknade upp, fattade inte vart jag var och vem som låg bakom mig. Lite läskigt, öppnade dörren där någon knackade fantastiskt mycket. En okänd tjej som ville ha sina skor. Var det kanske hon som hade varit i hytten kvällen innan som jag trodde var en kille? Ingen aning, men hennes skor var inte där iaf. Sen så släpade vi oss av båten och åkte en jobbig bussfärd hemmåt. End of Story.

Väl hemma så gick jag på födelsedagskalas. Jag var så bakis så att jag inte ens kunde hälla i coca cola i ett glas. Det kändes ju lite sisådär va. När jag hade klämt i mig mängder med tårta så gick jag hem och åt middag. Efter middagen åkte jag hem till Albin och hängde lite med honom. Vi hyrde HJÄLP och det var fantastiskt kul.
För övrigt så var vi på City gross och albin hatade det. Glädjedödare, men jag tycker om han endå.

Studemtkryssningen har nu gått till sitt slut, och kvar har jag en väldigt obekväm hals och 160 kronor. men det var lätt värt varenda slant!

Inledningsvis så ville jag döda alla på bussen  på vägen till Sthlm. Vem fan tar med dig sig lillebrors leksak och använder sig utav den på högsta volym? Självklart bara idioterna som satt typ bredvid mig. Dom fick hatiska blickar som hette duga. Emma hatade oxå dom. På båten så samladade jag vuxenpoäng med Emma och Majsan när vi valde bort Tacos och la till lax. Hur vuxet är inte det på en skala? Eller så lurar jag bara mig själv. När maten var avklarad så kände vi att dte fick vara slut på samlandet av vuxenpoäng, så istället ägnde vi oss åt prata om våtservetter av alla slag och tova till mig i håret. Vi stog i kö i ca en timme till Tax free'n. Kön var svettig. Jag var svettig. Det gick sakta frammåt, men vi lyckades komma in i så pass bra tid att vi fick den sista plattan med Gin. Det tackar vi gudarna för. Tack tack.

Förfestade med pojkarna i klassen. Jag har aldrig var på listen och vi fick reda på shockande jag har aldrig. Sen så festade vi på och sprang runt på båten. Jag och majsan lekte titanic för det tyckte vi var roligt. Emma hittade oss och var var på toaletten väldigt mycket för det tyckte vi var roligt. Sen somnade vi och vaknade inte föräns man borde ha klivit av båten. Vi klev aldrig av. Vi somnade om på nytt. När klockan var kanske 14 eller 15, det beror på riga eller svensk tid så käkade vi frulle och tog en promenad till Statoil. Köpte chirre.

Sen satt vi i våran hytt tills vi gick och festade. Jag har inte så mycket mer tid att skriva för nu måste jag till skolan.  För övrigt är jag glad att jag inte tatuerade mig i Riga.

Idag så dog Nisse. Den enda killar som jag alltid har kunnat lita på.
Det var lite väntat, men det kändes fortfarande inte bra när jag såg han ligga där. Stel.
Han var verkligen jätte död. Just nu ligger han i frysen i en popcorn kartong - för han älskade verkligen popcorn.
Så småningom ska jag gräva ned honom bredvid dom röda rosorna i mammas land. Det kommer bli fint.

Jag har nog aldrig kännt mig såhär ensam någonsin. Under 13.5 år så har jag hunnit vara ensam hemma ett flertar gånger. Men endå inte riktigt ensam hemma. Jag har alltid haft nisse kvittrandes i sin bur. Någon man kunde prata med lite med utan behöva känna sig som ett psyko som pratade med sig själv. Men nu är jag jätte ensam. Jag kommer inte våga sova inatt.

Nisse kommer alltid att finnas kvar, och alla roliga stunder man har haft med honom.
En favorit är ju självklart när han landade i mammas filtallrik ( han kunde inte flyga så bra) och sedan sprang runt på bordet och lämnade fågelfotspår med fil. Eller kanske alla gånger han blev kär i våra tår.
Han var kanske lite konstig den där Nisse. men han var även helt fantastisk.

Din vuxenpoäng är: 5.5

Din ålder borde vara 12.3 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse

Hörru! det är dags att växa upp någon gång. Kanske dags att flytta ihop med pojkvännen eller skaffa bil? försök iallafall att ge ett litet vuxnare intryck.

Tips på saker att göra för att få mer poäng

Köpa bil.

Köpa hus.

Åka till Kina

Anordna vinprovning för dina vänner.

Börja dricka Gourmetkaffe.

Skaffa barn

Fixa dig ett riktigt jobb.

Gift dig

Fixa ett ICA-kort, det är smidigt och du spar pengar.

Eftersom Emma hade gjort ett test så blev jag lite småsugen på att göra de.... Att vara som en 12 åring är ju faktiskt inte helt fel. Imorgon ska jag fira genom att supa alldes för mycket på en båt.


http://www.vuxenpoang.com/

Det är så sommaren ser ut. Vi måste bara hitta en gräsplätt mitt ute i skogen, för att på en familjecamping kommer vi få stanna kvar på i högst 5 timmar. Det är tur att vi i alla fall har 2 killar som har gjort lumpen i vårat kollektiv. För hur skulle vi annars kunna resa ett 10 manna militärtält med en kamin i mitten som håller upp hela skiten? För vörigt är det tur att vi har oss alla andra. Kalle somkan bära tältet. Jonis som ska kolla så att vi inte dricker för mycket. Jag som lagat mat, Erika som fixar håret på oss osv osv. Alla kan sin grej väldigt bra. Med andra ord kan den här campingen inte annat än att gå åt helvete och bli Fantastisk och oförglömmlig!

Allt snack om tält den här kvällen fick mig att tänka på hur lätt det är att vara tjej( egentlingen var det tammy som fick mig att börja tänka på det). Man behöver inte resa sitt tält själv när man åker på festival. Det är bara att stå och le, sen så kommer alla killar springandes och ska försöka resa tältet åt en. Det var precis det som hände mig och Tammy på hultsfred. Synd bara att alla killar var så odugliga och inte fattade hur man reste ett enkelt tält, så jag och Tammy fick lov att förklara hur det skulle gå till. Att man alltid måste göra allt själv här i världen för att det ska bli bra. Men förhoppningsvis ska våra lumpare klara av att resa tältet utan att jag och Tammy behöver styra och ställa.

Nu ska jag skriva något riktigt kryptiskt.
Du är som en Magnolia. Vacker dessa 3 dagar du blomstrar, sen när blommorna faller av och ersätts av blad, så är du faktiskt inte lika fin längre.

Äsch, det blev inte så kryptiskt som jag hade tänkt mig. Men det var ju faktiskt värt ett försök.

Ja, dagen fortsatte som min morgon. Hade en riktigt jobbig fysiklektion. Labben fungerade såklart inte som den skulle och våra lite laboration skulle bli linjär, men den blev allt annat än linjär kan jag lova er. Och för en gångs skull så vet jag att vi gjorde på rätt vis! Men eftersom allt tog sin lilla tid på Fysiken fick jag lov att ställa in min dejt med Isabell för att istället ha fysik 1 timme längre. Jag var måttligt glad när jag kom hem 15.45 istället för 14.45. Dessutom upptcäkte jag ett stort hål under diskbänken där det vanligtvis brukar stå en dissmaskin. Men inte nu när mami o papi lämnat stan. Absolut inte. Fy faen. Sen så tröstkäkade jag lite kladdkaka.

Men det fick mig bara att må lite sämre för att egentligen borde jag inte äta kladdkaka. Jag var lite disträ för en viss insident jag hade hoppats på aldrig hände, så jag gjorde allt för att sysselsätta mig. Åka till stan och köpa en penna. Mycket vettigt nöjje sådär på en Tisdags eftermiddag. Skrev ut lite kort och grejer och sedan var jag kreativ. I En hel timme orkade jag vara kreativ tills jag istället slog mig ned vid datorn för att hänga på msn.

Men när jag hade ätit och ingen insident så långt ögat kunde nå, så bestämde jag och Erika oss för att vi kanske skulle ta och kika lite på Desperate Housewives.  Smurf. Smurf. Smurf. Det är det enda vi skulle kunna säga när vi umgås, eftersom vi hela tiden säger exakt likadana saker. Det är helt fantastiskt!
Men när smurfandet var över kom vi in på seriösa diskussioner. Fast var dom så seriösa egentligen? Det spelar faktiskt inte så stor roll. För vi hade väldigt nice och det var vad jag behövde för att vända den här dagen till något bra. Något trevligt att tänka på med den här dagen med. Den har ju inte bara varit ren Martyr.
Något som dock saknades ikväll var Tammy. Vart är Tammy egentlingen?!

Att behöva ta bussen till skolan när man har planerat att ta bilen och att man glömmer sin mp3 spelare när man springer till bussen, kan få varenda tonåring upprörd. Det hände mig imorrse och jag var inte glad. Eftersom det var tisdag så började jag dagen med att sova lite för länge. Det kan även bero på att jag var så uppe i varv igår och skickade spännande sms med Erika. Eller att jag påbörjade att läsa Harry Potter boken igen. Men sent somnade jag och för länge sov jag. Blen fick jag inte ta för den skulle pappa leka med. Så jätte ful i jympa kläder och ca 100 påsar med olika grejer i fick jag lov att springa till bussen i för stora skor. När jag skulle lugna ned mig och ta fram min Mp3 spelare som jag var säker på skulle ligga i min väska så fanns den inte där. Oj vad nära tårarna jag var då.

Morgonen blev ju inte bättre av att vi hade A&M. de som skulle ha passen hade väll inte direkt någon taktkänsla. det fungerade helt enkelt inte och det blev för mycket för mig. När det andra passet satt igång. När ja kände hur tråkigheten kom över mig så slog jag med mig ned, upppgiven på en madrass. Tacka vet jag mitt och Emmas pass, det var bäst. Bäst hittills åtminstone.

Tammy tycker inte alls jag att jag behöver lära mig att bete mig som folk. Fast det beror nog på att hon oxå har samma problem för mig. Att ta små risker hela tiden som gör livet mer spännande. Det kanske är ett karaktärsdrag för dom som är födde i tvillinges tecken? Det kan faktiskt vara så. Vi tvillingar ska ju faktiskt vara lite lekfulla, så vi lär väll leva upp till det. Med råge. haha.

Något som jag kan glädje mig över är att Albin har hittat hem från Norge. Jag hade tänkt lassa över alla mina bekymmer på honom så att jag slapp dom. Men ikke sa nikke, för han skulle vara hemma en kort liten vecka och sedan flytta till Oslo. Igen! Men om jag har tur så hinner jag träffa han en liten stund innan jag åker på studentkryssning och han flyttar till Oslo. Varför ska alla mina pojkar som gärna lyssnar på mina klagomål från kläder till killar flytta till Oslo. Det verkar ju inte bättre än att jag ska få spendera en förmögenhet på att åka till Oslo på mina lediga dagar och hälsa på Erks och Albin. Undra vem nästa blir som bestämmer sig för att lämna mig i Falun?
Förhoppningsvis hinner jag lämna Falun för Dublin innan.

Nu sitter jag här i emmas Gko,sal när hon har lektion. Det blir mindre roligt för varje gång. Tråkigt men sant. Internet är inte roltigt nu för tiden. Vad gjorde jag förut på internet? Jag tycker inte ens om meningslösa Onlinespel längre. Jag kanske börjar bli stor nu och måste börja göra något vettigt med min tid istället för att hänga vid datorn. Tråkigt, men så sant.

Jag har helt glömt bort att skriva om det nationella provet jag hade i fredags.
Jag valde att skriva inder rubriken " Innocent fun or Dangerous possibilities" eller någo liknande. Där skulle man skriva om frestelser och ta risker. Det ämnet måste ha varit som klippt och skuret för mig. Jag ska hela tiden testa gränserna och se hur långt jag kan gå, och av någon anledning tar jag jämt steget för långt. Det är sjukt, men jag kastar mig alltid in i något jag vet, inte kan gå annat än åt helvete fel.
Emma ska köpa mig en bok om hur man beter sig. Det kan jag behöva när jag ska kasta mig ut i arbetslivet för såhär kan jag ju inte fortsätta bete mig. Eller så kanske jag kan det.
Ett nytt projekt är påbörjat, nya gränser ska testas och det kommer sluta dåligt. Otroligt dåligt. Eller kommer det?


Och på tal om nationella provet så gick det ganska bra.

Idag fick jag vara ensam tjej i klassen. Stackars Petter fick sitta bredvid mig och lyssna på alla mina funderingar från killar till om hur Frida gick på toaletten när hon var helkroppsgipsad. Till Petters stora lycka så kom Jonny till samhällskunskapen och fick ta över. Jag hade inte pratat med Jonny på 10 år kändes det som så jag hade så mycket att berätta. Men istället för att berätta om alla händelser hit och dit så fick jag berätta för hela klassen om hur synd det är om folket i afrika som lider av Hiv/Aids.

När samhällskunskapen var över så fick vi äta lite mat. Jag hade små moralfunderingar angående killar. Jonny avstyrde mina tankar genom att säga - malin, du är störd. Jahapp sa jag och berättade för Jonny att om det var någon som inte var normal så var det hans Mamma som inte tycker om Gräddfil. Värst av allt, hon tycker inte om chips & dipp. Och precis när jag skrev Chips & dipp loggade Pernilla in på msn. Vilket sammanträffande.

Maten var avklarad och killarna försökte fly, men jag sprang efter för jag ville inte bli lämnad själv i en skola med läskiga tjejer. Och läskiga killar & slämsprättar och allt annat som gömmer sig i djungeln uppe på lugnetskolan.
Det blev en promenad ned till sjukhuset och en biltur ned på stan. Micke tog ut chash och skulle investera i stölder. Vi åkte till skolan, kollade på Metalizers nya fälgar. Lustigt det där med killar, vi tjejer snackar om så mycket annat är fälgar måste jag påstå. Sen så kom Micke på att han ville hämta en film, så då lekte Petter Berg&Dalbana i rondellen och jag skrek. Resten av vägen tog vi det Lugnt. Micke hämtade film & kakor så att vi skulle stå oss hela vägen tillbaka till skolan.

Till pojkarnas stora förfäran så såg vi en till bil med nya fälgar. Nu kunde vi inte alls veta vilken som var Metalizers bil. Den som det stod performancE ( med Times new roman) eller den med fälgarna som mest av allt skulle passa till en svart bil. Grabbarna kommer inte att kunna sova i natt. Stackarna.

Vi räknade matte. Har ett prov nästa vecka och klarar man det så är kursen praktiskt taget avslutad. Det är ganska lockande. Så någon dag när jag inte städar rummet, packar till kyrssningen eller bakar en kaka, så ska jag plugga till matteprovet. Jag som absolut inte hade något att göra idag, nu känns det genast som om jag har flera 100 saker att göra. Men jag kan inte koncentrera mig för jag har andra saker i tankarna: Vart är du? Vad gör du? Vill du? Får jag? Snälla!

Igår kväll var det en grillfest som inte blev grillfest, en lugnfestkväll utan utgång slutade med en biltur till Rättvik.

Tanken var den att grabbarna från Bäver City skulle ta med sig en grill hem till Erika, men vi insåg att det skulle bli för mycket krångel så det slutade med att Jag, Erika, Tammy & Mirre hade en liten tjejmiddag hemma hos Erika med tillagad mat i ugnen istället för grillen. Det lyssnades på bra musik och vi pluggade Tp-frågor inför att Bjursingarna skulle komma. Fast när dom kom så blev det inge Tp endå. Dom ville spela Rappakalja. Eftersom jag är så bra på det så kände jag att jag inte kunde vara med. Alla hade blivit så sura när jag kan alla konstiga ord som Bästika. Istället så satt jag på balkongen och snackade lite med två bjursingar som inte heller ville delta i rappakalja.

Men när kylan blev för påträngande så flyttade vi in och började spela Sanning & Konsekvens med Erikas mest värda köp - Sanning & Konsekvens-kortleken.
Vi roade oss kungligt med den i någon timme innan folk drog hem till Tammy för att hämta mera sprit. När spriten kom så drog jag och Mirre och Erika fram gitarren som vi hade gömt i hennes sovrum. Alla suckade högt medans Stefan jublade och började stämma gitarren. Vi hade lite skönsång, Tammy ville inte medverka till en början, men efter ett tag smälta hon och kunde lägga sig i sängen där vi andra sjöng. Någonstans där kom jag och Erika på en storslagen idé. Vi hade fått så gulliga vi saknar er våra favorittjejer - mms, och vi saknade ju trots allt våra favoritkillar. Bjursingar i all ära, men dom kan inte konkurera ut våra Rättvikspojkar.

Så när det var Time for Harrys för dom andra så kom Emma förbi och plockade upp mig och Erika. Tammy hade beslutsångest men hon hamnade till våran stora besvikelse på Harrys. Jag, Emma & Erika städade upp lite i lägenheten och gick till bilen. Råkade tappa ut alla sanning & Konsekvens kort but It's Okey!

Jag fortsatte skönsången i bilen och vid 01.00 hade vi anlänt i Rättvik. Daniel hade sagt att han skulle hålla kontakten med oss, men han var så seg på att få ut alla från parken så vi hängde i bilen. Skickade iväg ett sms till Jonis och på 5 sek var han ute. Strax därefter så kom Oscar ut som sa: Asså, varför har jag min laddare med mig.
Ja det undrade vi andra med. Vi gick till Bilen och började färden hem till Jonis. Det var lite komplicerat för att det var ju marknadsstånd överallt. Vi möttes av en bom som stod i våran väg. Jonis & Oscar hoppade ut ur bilen och började flytta på bomen. Till våran besvikelse så råkade det stå en vakt där som inte blev allt för glad på oss.
But It's okey. Vi fick en liten tillsägelse om att man inte kör bil där det är bommar. Nej, okey, vi är från Falun och hittar inte här så vi och fick åka vidare. När vi hade anlänt med till Jonis och skulle åka för att hämta Daniel insåg Jonis att Daniel hade ju hans nycklar.

Jag och Emma körde iväg och skulle ta en fin väg där det inte var så mycket marknadsstånd. Vi hamnade mitt ute i skogen vid någonting som kallades för Backa där vi höll på att köra i diket. Tur för oss så gick det bra. Vi ringde Daniel och berättade om att han hade jonis nycklar. Daniel hade inte rört Jonis nycklar.
Jonis insåg att han måste tillbaka till parken. Vilken tur att vi hade åkt fel så det var bara att plocka upp honom.
När vi kom till parken och inte såg Daniel så kom vi på den geniala idén att jackan som jonis hade tappat kanske hade nycklarna i sig. Om inte annat kanske nycklarna skulle ligga där han plankade in. Så först genom ett hål och sedan bakom ett hus till en ställning av trä där det hänger något konstigt. Jonis jacka, med nycklarna. Jonis blev så glad att han struntade i att hans hoodtröjja var borta. Glada i hågen så letade vi på Daniel och kunde åka hem till oscar och släppa in Oscar och Erika som hade klättrat upp på hans balkong.

När vi väl var inne i lägenheten så kom Sanning & Konsekvens-kortleken fram igen. Den blev väldigt uppskattad.
Det hånglades kors och tvärs, det spankades och kroppsvisiterades och hemska sanningar kom fram. Fast egentligen var som inte så hemska, mest bara roliga och charmiga. Men när klockan närmade sig 04,00 så insåg vi tjejer att det kanske var dags att bege sig hemmåt. Erika hade blivit redo för dejten med peter md en fin text på magen "Hej Peter / Malin B". Vi började resan hemmåt och jag var hemma lagom tills mamma skulle vakna och gå upp till jobbet. Hennes humör på mig var ju lite Sissådär.

Det blev helt klart en lyckad kväll! Den impulsiva resan till rättvik gjorde våran kväll ännu mer lyckad. Det kändes ungefär som att vi han med två olika festkvällar på en kväll. Fantastiskt.

Bilder finns som vanligt på http://mallebralle.bilddagboken.se

Nu är Tammy och shake'ar som boody på hennes Dansuppvisning.
Jag, Emma, Mirre & Erika var där igår och kikade inte hur det såg ut. Synd bara att Tammy hade genrep sist och vi fick se X antal barn dansa och rycka på axlarna. Nej vi klagade inte. Erika ville vara med och dansa.
Det var nära att hon fick vara med att dansa när hennes turette satte in.
Helena: Min grupp, nybörjare, finns det några här?
Erika: JAAA!
När Tammy inte dansade satt och hon skrattade åt tjockare barn som hade lite svårt i
svängarna och berättade för mig om pojkar som var färgbilnda.

När det var dags för Show gruppen och dom absolut bästa danserna som vi hade väntat på så drog vi. Jag hämtade mamma och Emma åkte hema, Erika och Mirre drog till Erika.
Jag åkte sedan till Erika, var med om diverse händelser på Film & Fabel som gjorde mig.. hmm.. jag vet inte riktigt vilket ord jag söker, men ur gängorna kanske?

Erika hade fullt upp med oss tjejer, hon fixade mitt hår ( som blev jätte bra, äntligen får jag vara lite fräsh i håret!) och hon la upp träningsprogram åt Mirre - Mission Replay så att säga.
När Tammy kom så var hon mest övertrött och sprang runt och sprutade vatten på oss.

Ikväll är vi redo för att grilla. Vi bjöd in lite grabbs från bjurs som till och med tar med sig grillen. Tänk om man kunde ha sådana gäster jämt som tar med sig en grill?

Nej det är det inte. För det var faktiskt Oscars dumma kompisar som lade glaset på handduken och skjutit in den i hörnet. ( jag hör till Oscars dumma kompisar). Jag kände att jag måste förklara hur saker ligger till. Folk har en förmåga att tro på allt skit jag skriver i min blogg ( ja ni vet när emma ramlade på cykeln på vägen till skolan och jag skrev att det var för att hon var full. Ett tag senare trodde alla på en gång att Emma hade problem med alkoholen). Ni får faktiskt inte tro det om Kalle.

Kalle är en väldigt snäll människa som hjälper folk att få lite perspektiv över sina liv. Om man är ledsen så vet Kalle vad han ska säga för att man ska känna sig lite gladare igen.
Under den här helgen i Uppsala så gjorde Kalle många goda gärningar. Han bar runt på alla däckade människor och såg till så att dom hamnade i säng. Han torkade upp flera liter blod som hade brett ut sig som ett täcke i lägenheten. När jag hade åkt iväg till akuten så glömde han inte bort hur hungrig jag hade varit innan, så han köpte mig en hamburgare och la den i kylskåpet så att jag skulle kunna klämma i mig den när jag kom hem.
Kalle är inte den som gör fel och ställer till med problem ( det är min roll, däför inte lika kul att skylla allt på mig). Det visste ju vi som var där - varav: Det är Kalles fel.

Helt ärligt, sen danne dumpade mig den 17 augusti började det att gå utför för mig.
Danne var alltid den av oss som kunde skilja på rätt och fel och han var inte rädd för att att säga till mig på skarpen när jag gjorde fel. Allt från dom små felen till dom stora felen. Jag skulle ja behövt honom kvar, för då hade jag nog inte betett mig som det svinet som jag har gjort. Ju längre tiden gick från att han dumpa mig, desto svinigare har jag blivit. Nu har det snart gått 9 månader och jag är det största svinet någonsin.

Lite med det här att göra tror jag var att Linnea åkte iväg för ca 3 månader sedan. Hon sa oxå till mig på skarpen. Hon sa åt mig att hålla ställningarna när hon åkte iväg. En vecka senare så tog jag en liten yxa och började hugga sönder ställningarna, sakta men säkert uppifrån. Fast i slutet där gick det inte så sakta. Nu för tiden ställer jag till med skit så fort jag går utanför dörren eller använder mig av mobilen. Jag är lite rädd för att även den här bloggen kommer att bli farlig för mig. Jag klarar inte av det moderna livet. Att leva som man ska leve just nu. Vara öppen men inte för öppen, vara ärlig men inte för ärlig, ta beslut själv - självklart ska man ta rätt beslut men jag har en förmåga att hela tiden ta fel beslut, vara socia men endå inte för mycket. Varför hittar inte jag balansen?

Jag har iallafall lyckats med kaos och såra en av mina bättre vänner. Jag hoppas att inte alla vet hur det känns att såra någon så mycket som jag har gjort. Men för er som inte vet, så kan jag säga er att det känns helt förjävligt. Man frågar sig själv hela tiden hur man kunde göra som man gjorde och varför. Man kan sitta och fråga sig själv det om och om igen, men man kommer aldrig på något bra svar. Istället bildas det som ett litet skavsår längst inne i dig, och när du tror att det har läkt, så kommer det att spricka igen. För det finns nämligen ingen som kan må bra av att såra någon så mycket. Förlåt.

Det finns ett ord som beskriver den här helgen perfekt: FANTASTISK!

Helgen inleddes med en väldigt lugn sex and the city kväll hemma hos Oscar. Fast vi var ju i Uppsala, så då tyckte vi att vi kunde faktiskt ta ett glas vin, för det är inte hela världen. Tyvärr blev det inte ett glas vin, utan med 1,5 liter vin som rann ned i våra magar. Jag sov mycket gott, Oscar sov ingenting.

På lördagen fortsatte vi samma veva med Sex and the City. Dock ingen dricka för att oscar skulle nänmligen spara sig för Caps sm. (Caps Sm= Man är lag, 2 och 2, sitter i en ring och alla har ett glas med dricka i. Fast bara så att det är lika mycket dricka som bredden på två fingarar. Det är ett glas i mitten. Man ska kasta kapsyler i motståndarnas glas, träffar man får dom kontra, missar dom kontringen så får dom dricka. Träffar man glaset i mitten måste alla dricka. Om man lämnar ringen blir man diskvalificerad, man får med andra ord inte gå och kissa. Reds.anm.). Oscar och jag hade ju dock inte ätit något på hela dagen, men vi klämde i oss en varsin liten pan pizza och Oscar började tävla. Det gick väll lite sissådär. Hamnade i ringen med alla veteraner, men dom kom iaf inte sist. När det var dags för ringarn att flytta in så tänkte oscar muta dommaren så han kunde gå och pissa. Det gick inte vidare så dom blev diskade. Men alla vet ju faktiskt om att det var Kalles fel.

När tävlingen var över hade jag och oscar sett fram emot ännu en lugn sex and the city kväll, men så blev det inte kan jag berätta för er. Det var ju inte bara jag och Oscar som var vingliga under fötterna, så när vi skulle gå samlades det ihop ett litet gäng som kom på att vi skulle ha förfest, fest, någonting, för att sedan dra vidare till Lotus. Sagt och gjort. Där någonstans blev det kanske några cider för mycket och jag tappade tidsuppfattningen helt. Men jag var mycket bestämd med att jag ville ha en kebabrulle, och det köpte jag.

Vaknar upp på söndagen, dagen då alla ska komma och vi ska ha så roligt och vi ska dricka så mycket och vi ska vara så fulla dagen, av att jag har ett starkt behov av att spy. Bye bye lovely kebab. Oscar var lite sisådär halvsöt, han hämtade oboy åt mig ( den söta delen) men han spelade skit kass musik väldigt mycket för högt ( den mindre söta delen). jag sov, jag led och jag trodde jag skulle dö. Några timmar senare hadej ag bye bye oboy. och Allt det där var Kalles fel. Men där vi 16.00 tiden hade jag kommit på fötter, tvingat oscar att se på Sex and the city med mig och klämt i mig två piroger och en panpizza som stannade kvar i magen.

En timme senare mådde jag ännu bättre och kunde klämma i mig en cider, med lite hjälp av Oscar. En till cider utan någon hjälp av Oscar. Sen så kom Jonis, Kalle & Erik hem till Oscar. Vi snackade lite och sedan drog jag till stationen för att möta upp med girlsen. Det var 3 glada töser som jag mötte upp: Tammy, Erika & Kajsa. Vi spattserade hem till Oscar i ganska rask takt i följd efter Per/Erik någonting jag vet inte? Tammy hade turen emot sig och hon fick början på sin X-flow ( ett fint namn jag och erika nämnde Tammy's insidenter under måndagens promenad till krogen). Vi kom till lägenheten och det blev början till en ganska så våt kväll.
Oscar och Erika försökte dra jämt med shotsen, Erika drog ifrån, eller det kanske var Oscar som gjorde de eftersom han inte vann utan hamnade i sängen? Erika stod iaf som vinnare och hon var mycket lycklig över segern. Dansen drog igång och affroperuken åkte fram. Så småningom kände Erika att det fick vara nog, så hon placerades i sängen bredvid oscar. Stor shotarna! Ett bord skulle bäras ut från rummet, lite glas krossades lite mer saker gick sönder , men det är ju sånt som händer på fyllan och dessutom var det faktiskt kalles fel. Men det dansades vidare och humöret var på topp! Det blev även några hopp i buskarna. Ett tag senare var det Kajsa som föll bort. Kvällen var helt fantastisk, trots att folket föll bort en efter en, men som kollektivet skulle säga - It's Okey!


När festen skulle gå mot sitt slut och vi som var vakna och hungriga skulle gå och käka kebab skulle Oscar upp och vandra. Det skulle han nog inte ha gjort. Kalle hade varit så duktig att han hade lagt allt glas i en handduk som sedan oscar prompt skulle kliva i. Resultatet blev att oscar fick en liten glasbit i foten som nästan fick han att förblöda. Kalles fel - Igen. När alla srpinger runt som idioter och inte vet vad vi ska göra och vi försöker torka upp blodet så kände jonis att " nu lutar jag med tillbaka och sover lite granna. det behöver jag". Jonis lämnades kva ri korridoren åt ödet. Ödet visade sig vara det fransk-språks-bråkande-gayparet av manligt kön fick bära in honom i rummet och Oscar fick ta en taxi med mig till Akuten.

Akuten var ett spännande ställe att ägna natten åt. Faktiskt. Det var jag, det var Oscar,  det var turkarna som jag trodde var kompisar som slog ned varandra, det var tjejen som hade råkat peta sig i ögat, han som inte tyckte om att jag rapade och det var låång väntetid. Efter 2 timmars väntan på stenhårda bänkar som dessutom var alldes för korta så kunde oscar få rullas in. Jag fick skulden för att vi hade lagt bomull och papper på såret. Oscar kunde inte ligga stilla och helt ärligt så har jag faktiskt träffat på trevligare sjuksköterskor. Med en plågad Oscar som skulle ta djupa andetag, och jag stod där på sidan, höll i handen och andades, så fick jag en liten blick in i framtiden. Om några år så står jag säkert där igen,m fast det är någon som föder barn och inte får en glasbit borttagen från foten. Jag skrattade. Sjuksyster-bitter gav mig The evil eye.
Oscar plåstrades om och vi kunde åka tillbaka till lägenheten och sova. Det var trångt men det fungerade bra. Dock lite bekymmer med att få ned Oscar i sängen eftersom han var bestämd på att öppna upp champangen.

3 timmar senare ringde väckarklockan och Oscar fick äntligen öppna champangen. Jonis hittade vi liggandes över fotöljen á la Ostbåge. Emma ramlade in där 1 timme senare och Erika tog på sig Mamma rollen och inhandlade en lyx-frukost till oss. Vi drack lite kaffe med sprit. Vi käkade underbara mackor. Vi gick in på champangen, som i mitt fall var martini, men det var lika gott endå. Anledningen till att vi hade tagit oss upp klockan 07.00 på morgonen var ju den att 9.00 skulle vi vara nere vid ån, för att sedan 10.00 kika på forsränningen. Sen vid 12.00 skulle vi titta på några som dansade i stan. 14.00 så skulle jag kika på danne som spelade, se så skulle vi sitta i Ekonomicum parken. Planerna blev ändrade. Vi började att göra oss klara, vi hade duschat, vi hade borstatt tänderna och insett att det är mycket roligare att vara flera när man bortstar tänderna, trots att Jonis hade lite bekymmer med att inte spotta på mig och Erika, fast det  var inte Jonis bekymmer, för det var faktiskt kalles fel.  Sen så var det dags för att att bakfylleskita. Lite bekymmer uppstod när allt toalettpapper hade gått åt att torka upp Oscars blod. Det var första gången jag fyllehandlade toalett papper. När jag hade utsatt mig för pinsama situationen att handla toalettpapper på fyllan så visade det sig att dom redan hade fixat papper.men It's Okey!

Vi styrde skeppet till parken/ gräsplätten utanför en kyrkogård där vi slog oss ned i solen och njöt några minuter. Vi fick igång stereon med lite hjälp av Oscar och sedan så var dansen i full gång. Eller vi började med ett Aerobics pass för att sedan över gå till dans med några regelbundna drickspauser. Lite lättare, lite smalare, lite mer anfådd, lite mer svettig så styrde vi stegen vidare mot nästa park. Ekonomicum parken där det fanns fler ungdommar än på hultsfredsfestivalen. Kanske inte sant, men det var precis så som det kändes när man såg folkhavet framför sig och en scen. Efter lite letandes så hittade vi en liten ledig gräsplätt där vi slog oss ned. Jonis fick ta smällen att sitta längst ut där alla klivet på ens händer, men vi tröttnade och lyckades fösa våran ring längre in.

Medans Kalle hade sprungit iväg med bandaren för att möta Jossan och hennes sthlm's kompisar, så roade vi andra oss med att sitta och snacka i lugnan ro. Jag sprang i och för sig mest och kissade med allt och alla. Först kissade jag och Jonis, sen kissade jag med Emma, sen kissade jag med Erika, sen kissade jag och Tammy... fast det var i och för sig mer vid en jätte fin byggnad när vi gick och skulle hämta Maja.
För nu närmar sig klockan 14.00. Vi har tagit en gemensam Power-nap, eller alla utom jag har det för jag hade som sagt fullt upp med att springa och pissa. Maja var på ingång så Tammy hängde på mig för att möta Maja. Oscar och Jonis var och hämtade jackor. Kalle skulle gå med jossan och Co till lägenheten för att dom skulle kunna lämna sina grejer och förhoppningsvis bli lite gladare. Dom andra var mest förvirrade och tappade bort varandra och undrade hur det gick med: Idag ska vi minsann hålla ihop! Stay togheter as a gruop!


Maja hittades och vi styrde festen in i Oscars lägenhet. Team Falun försökte ta en powernap, men misslyckades totalt. Eller Jonis lyckades. Vi andra hade allmänt mycket problem. Jag satt mest och funderade  över hur kunde jag kunde känna mig så nykter trots att det enda jag hade gjort under dagen var att dricka just alkohol.
Men det vart lite trångt i lägenheten. bara för att Kalle hade bjudit dit massa folk. Vi var dessutom lite hungriga så vi gick och köpte Pizza. Erika följde med till Pizzerian för att sedan vända och köpa sushi. 93.94.95 sitter vid bordet och dricker någon ur en blå mugg som vi tror är Martini i väntan på att Pizzorna/kebabtallriken ska bli klara. Pizzor kommer, Kebabtallriken kommer till Jonis. Det var bara det att han inte hittade Kebaben. Kalles jävla fel.
Fast han fick Kebab sen och som tack för att dom glömde ge Jonis kebab så gick han in bakom disken och snodde med sig bestick. Vi käkade Pizza och maja blev förföljd av en mystisk man som var konstig.
Erika satt sig över en kille som vi tyckte att sovit lite för länge. Men han ansåg inte att han hade det. Han väntade trots allt bara på sina vänner.  Jonis la huvudet i kebabtallriken. Han kände att lite ljusa slingor á la kebabsås skulle sitta bra. Fast egentlinge så var det Kalles fel. Vi frös lite väl mycket så vi gick in igen för att festa. Eller gjorde vi verkligen det? Ja det gjorde vi nog.

Jag tror att det var någonstans vid den tiden Kalle började att komma igång på riktigt. Han sprang runt och söp ned alla med Shots som bestod enbart av Explorer. Maja tackade och tog emot. Oscar gav maja en 2 liters vinflaska ( om inte mer) som hon svingade högt och glatt ( jonis fick bittert erfara det när dom skålade och hans öl skummade över). Vi spelade ölspelet. Oscar vilade. Mama Erika tog hand om Oscar.  Ölspelet dog ut för att varje gång Jonis eller kalle skulle dricka tog det en väldigt lång tid för att dom glömde hela tiden bort reglerna så dom fick dricka om och om igen. Jag tyckte att folk började bli för fulla så Mamma erika körde du alla ur lägenheten och vi hamnade åter igen på gräsmattan. Där började jag att tappa gnistan och jag försökte att sova medans Tammy sprang och shoppade kläder på Fyllan på Ica - Folkes Livs.

Vi tjejer fick en fin idé, vi skulle gå in och sova och dricka oss fulla. Bara vi tjejer. Men det gick inte så bra, för det var nämligen kalles fel för han skvallrade säkert och alla andra kom in i lägenheten och ville festa med oss. Det blev ingen Powernap den gången heller. Festen sparkade igång ordentligt, Maja försvann, Maja kom tillbaka. Jag skickade iväg Emma för att handla åt mig på Ica. och i den stunden så går dörren till Studentkorridoren i baklås. Fan, att kalle Alltid ska lyckas ställa till det! But It's Okey. Fantastiskt. 2 timmar senare kom låssmeden och vi fick en svängdörr istället som inte kunde låsa sig själv. Festen fortsatte och jag fixade så att vi blev 4 tjejer mindre från sthlm som skulle sova i våran lägenhet. Det var Kalles fel, men endå så kan var det kanske bra så vi kan ge mig äran och säga att det var tack vare Malin.

Det började bli mörkt ute och vi hade druckit alkohol konstant i 15 timmar. Jonis hade somnat in i en djup sömn. Likaså Tammy. Eller så är det mest jag som har livlig fantasi och inget emot att stå och hålla i tammys mobil och säga. Tammy, tammy, vakna. Men när Kalle hade blivit påpucklad så gick vi nedåt för området till en fest. Men det var inge kul där. Jag ocg Tammy skulle köpa Pizza. Det var väldigt fashinerande tycker vi att stå i en Mataffär där det finns en Pizzeri i affären, dom hade stavas Coka Cola fel i hela affären och man fick dricka alkohol i affären.
Efter den romantiska middagen så gick vi in på en annan fest som inte var rolig. Då fick vi en fin idé - vi går till korridoren med den roligaste festen och säger att vi känner en Erik, för alla känner faktiskt minst en Erik.
Typiskt bara att där vi hamnade så fanns det faktiskt ingen Erik. Jag tröttnade och blev förespråkaren för att vi skulle ha tjejkväll och titta på Sex and the City. Jag vann och jag somnade först av allihopa. Någonstans där vid 1.00 tiden hade Jonis vaknat. Jag surade lite, sen blev jag glad, sen så skapades Dream Team och vi drog ned på stan.

Dreamteam: Malin, Erika, Oscar & Jonis.

Dreamteam vandrar runt på Uppsalas nedskräpade gator bland glasbitar och flaskor. Dreamteams sinnesstämmning är helt fantastisk och de hade sina steg riktade mot Uppsala Centrum. Det hade dock kunnat sluta illa för Dreamteam då dom inte riktigt insåg att dom gick mitt i vägen och det kom en bil från höger och galna cyklister från  vänster. Men dreamteam klarar allt och även då galna cyklister. Mickey -muggen var fylld med rödvin. Dreamteam var lyckliga. Oscar var 21 och när polisen stoppade honom för att han drack alkohol höll han ett vinglas i ena handen, en flaska i andran och sa: Men jag dricker ju inte, jag håller ju bara i! på något konstigt vis så tyckte poliserna att det lät bra så  han kunde traska vidare med dreamteam. Dreamteam kom till en bar som låg mitt emot Fungu, med dem hade de fått Frykholm, Erik och spraven(?). På något vis så fann Dreamteam även Dala på samma ställe som de hade kommit till. Dreamteam var glada och dom skålade åt allt som var fantastiskt. Dreamteams kvinnligare halva drack cider med glitter i á la X-mas. Killarna var mer macho och drack öl. När Dreamteam hörde ljudet från tutan som säger att det är 15 min kvar till stägning så blev det botten yver och dreamteam - jonis hamnade i en taxi hem.

Vi efterfestade lite och jonis avslutade kvällen med att säga: Jag ska bara gå och spy och duscha och lite sånt där.
Ett fantastiskt slut på en fantastisk helg!

bilder finns på: http://mallebralle.bilddagboken.se