my sweet fracture

Jag har haft den värsta morgonen på länge. vaknade upp av att jag kände hur nattens kebabrulle hade tröttnat på att vara kvar i min mage och ville helst av allt kastas upp därifrån den kom. Jag var måttligt road.
Jag traskade till sämngen och oscar fick lov att börja hjälpa mig. Drack ett glas Oboy och somnade om lite mer. svettades som en jävla idiot, frös som en nakenhund i januari. Slutligen så spydde jag upp all den ljuvliga oboy jag hade druckit. Men oboy känns inte lika ljuvligt längre. Sen återgick jag till att vara en invalid. Jag kommer förmodligen fortsätta att vara en invalid. Jag kan inte äta, jag kan knappt röra mig (tro mig, det här blogginlägget är världens kraftansträgning), jag bara skakar för att jag är så hungrig och mina ögon är svullna. Yeah, jag är pepp för kvällen.
Nej kanske inte så värst.Jag har planer på att sätta mig i gaderoben och gömma mig för alla människor.
Jag kan ta på mig en tjocktröjja, och ha en hink framför mig. Sen kan jag sitta och skaka och spy så bäst som jag vill.
Jag kan vara ett skräck-exempel. Barn, ungdommar - såhär går det om man dricker alkohol när man har tagit pollenmedecin.