Because I'm a Emo-kid

Det oerhört gråa humöret som hörde gårdagen till hoppade upp i ett papperflygplan utav den bättre sorten och flög iväg. Läste mitt horoskop och det stod att jag skulle vara lite betagen av en situation som inte hade löst sig som jag hade velat. Jag skulle dock inte behöva vara orolig för att allt skulle bli bra och jag skulle bli glad inom en snar framtid. Men dom glada beskeden så kunde jag ju inte bli annat än på bättre humör, jag menar, om jag i alla fall ska bli gladare snart kunde jag ju lika gärna passa på att bli det idag. Situationen som inte går som jag vill har jag kommit på en plan åt. Jag ska hantera den precis som situation xxx ( Tammy know's) så kommer det bli bra sen. Men en liten lapp kommer alltid finnas i mitt nattduksbord. Åter igen till min glada dag. Andreas hade dragit ned någon radiogrej, sommarprat P1 liknande sak till våran dator. Filip & Fredrik i Usa. Kan det bli bättre? Nej det kan det inte. Oralsex vid poolkanter, pistolhot, tvålar i munnen och Lou Reed. När det var slut blev jag lite trött. Det passade sig så utmärkt att jag skar mig mitt i handen. Kanske 1 timme senare slant jag med kniven igen och skar mig i armvecket ( den gången gjorde det riktigt ont), sen när jag gick och hälsade på Jonny och Johan och killen som bryter på engelska och skulle visa dom min missär av skärsår så upptäckte jag ett till på handleden. Nu mera ser jag ut som ett Emo-Kid som har missuppfattat det där med att skära sig själv. Istället för att ha alla skärsår på handlederna har jag spridit ut dom och smyckat min kropp med dom lite här och där.  4 på benen, 1 mitt i handen, 1 på handleden ( där man ska skära sig på riktigt), 2 på andra handleden och slutligen det färskaste som jag har i mitt armveck. Och på tal om att smycka sin kropp så är jag alldes strax besatt av tanken på en tatuering. Den måste dit inom en snar framtid. Frågorna vad och vart har börjat blekna och jag vet att snart har jag svaret på dom och det kommer bli bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0