Tjockis javisst!

Igår var det sista dagen på jobbet med Emma. Det var med stor sorg hon lämnade mig kvar där, gav mig en liten knuff och sa borta. Men vi kunde ju inte vara riktigt så macho så att det slutade så, istället så tog vi en lång avskedskram i receptionen. Christer fick oxå en hejdå kram, vare sig han ville eller inte. Jag kommer sakna dom där två. Men kanske träffar jag dom nästa år igen. När jag hade kommit hem var jag i desperat behov av att träffa Balkevalke, men hon var spårlöst försvunnen. Loggade in på msn och fick strålande nyheter - Albin hade kommit hem till lilla lugna söta Falun. Jag tänkte att Linnea borde vara där så trevlig som jag är ringde jag albin
Albin - a det är albin
Malin - Hej det är malin, är Linnea där?
Det är ju trevligt att man frågar hur det är med någon man inte pratat med på så länge. Jag hittade Linnea men hon var ute på sjön, så jag bestämde mig för att ta min långa runda. It's nice. Käkade lite våfflor, gick hem till nea och väntade på att Albin skulle komma dit. Jag måste då säga att det är något speciellt med den där killen.
När vi hade ätit lite vindruvor från växthuset och druckit lite kamomill te så traskade jag hem för att sova. Det fungerade bra. Somnade till och med vid 23.00, nytt rekord!!! Men vad hjälpte det, idag var jag tröttare än någonsin på jobbet. Jag antar att jag har några timmar att sova ikapp. Läste en artikell om att det var ovanligt hög luftfuktighet i sverige och i och med det så led många av sömnbrist. Jahaa, där har vi mitt problem. Så, nu slapp jag fundera på det nå mer. Knuff, bara borta. Efter jobbet så åkte jag hem, började skriva lite på min årskrönika som jag egentligen borde ha börjat på förra veckan, den kan bli lång. Åkte ned på stan med Simon och Maja för att ta en fika på Kopparhatten. Mycket trevligt. När vi sedan var på våran väg hem så möter vi självklart The big bitch. Som vanligt var han fräsh och jag var ofräsh. Tänka sig att man alltid springer in i dom där när man känner sig som äckligast. Åkte hem och skrev vidare på min årskrönika, fast jag hann inte så långt för emma hade bestämt att vi skulle ta en promenad. Det blev en mycket trevlig promenad med skratt när vi kom in på hur emma skulle se ut som en tjockis. För hon ska bli en tjockis när hon åker till australien. Hon ska vara så tjock att hon inte kan gå normalt för benen är för stora. Nu ska jag skriva lite till på min årskrönika innan jag kryper ned i sängen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0