my sweet fracture

Något som jag verkligen känner mig opepp på ljust nu är en rinnande näsa,  värkande huvud och att känna mig allmänt trött och slut. Det enda ansträngande jag gjorde idag var att skriva ett litet prov - jag dog.
Nej det gjorde jag inte, men det kändes som om jag skulle avlida av utmattning när jag kom hem.
Jag vill vara frisk och pigg så att jag oxå kan få träna lite. Alla andra springer just nu runt som små träningsnarkomaner - men inte jag! Fast det är antagligen för kallt för mig att vara ute och springa, men om 2 veckor så är det nog bra väder. Jag tänkte att man kanske för en gångs skull verkligen skulle försöka sattsa på att träna, äta lite sundare och må lite bättre. I och för sig är det något jag alltid tänker att jag ska göra, men suget efter chips blir större ju mer jag försöker låta bli att tänka på dom. Men borde man kanske inte lyckas låta bli chirren för en gångs skull? nej!

Nu kom jag och tänka på förra våren då Tammy skulle bo hemma hos mig och vi skulle vara sååå nyttiga och vi skulle träna varje dag. Det gick ju bra, om det är nyttigt att dricka alkohol, äta chips, pizza, godis, glass, dricka smaksatt kaffe latte, röka i mängder, käka feta ostar på baguetter m.m, och att träning innebär att titta på desperate housewives, filmer, glassa oss i solen och gå till bussen. Isåfall så lycakdes vi bra med våran nytighetsvecka. Och då lovar jag er, att då hade jag och Tammy verkligen laddat upp mentalt i flera veckor inför våran nyttiga vecka. Men vad spelar det för roll nu, vi hade kul och vi var glada med livet.

Har jag kul nu? Är jag glad med livet just nu? Ärlig talat så vet jag faktiskt inte riktigt det. Jag känner mig fast, inklämd i en liten låda och jag känner att jag vill : Think outsie the box. Men vad ska jag göra åt saken när jag går runt med den där lådan runt mitt huvud och mina tankar hela dagen. Varför blir jag inte trött på alla mina tankar och hur kommer det sig att tankarna går på repeat hela tiden? Även fast jag ibland känner det att jag utvecklas och går framåt ( mycket mycket sakta, men lite halvsäkert), så kan jag inte rå för att känna att jag inte bara står och trampar på samma ställe - jag har hittat en djup vattenpöl som jag står och hoppar i så att det skvätter på alla runtomkring mig ( dvs: Jag drar med mig mina kompis ned i skiten, för er som inte kan läsa mellan raderna).

Trots att jag hoppar runt i min vattenpöl så försöker jag se det ljusa som ska torka upp vattnet så jag kan lämna den, men det är väldigt svårt att se det när man inte riktigt vet vad det är? En ny utekväll där man dricker för mycket alkohol och har väldigt roligt, men vaknar upp dagen efter och har herr ågren på besök ( eller ännu värre, man ligger bredvid honom + att han snarkar), att Linnéa kommer hem, det känns lite väl långt borta och jag är rädd att jag ska skvätta ned henne med ( hon kanske kan köpa sig sådana dära sexiga gröna regnbrallor som fiskare har?). Är ljuset kanske att få bli kär igen? Ja, om det är på det viset så kommer det ta lång tid, för jag har lovat mig själv att inte bli kär föräns jag har kommit till Dublin - ni vet det där vanliga resonemanget; Varför låsa upp sig med en kille nu, det kommer förstöra mitt liv och mina drömmar ( jag som inte ens vet vad jag har för drömmar). Fast å andra sidan kan man nog inte styra så mycket över de, blir jag kär så blir jag kär. så äre bara.

shine, my sunshine.