my sweet fracture

Efter att jag ödslat 1 timme på att sitta och grina och tycka synd om mig själv så kom maja förbi och plingade på dörren. Det är hennes nya grej, hon ringer inte och förvarnar, utan hon kommer bara hem till mig och plingar på dörren. Jag uppskattar det. Vi spelade lite Backgammon och tyckte synd om mig. Vi menar, det sista man behöver nu är skulder. Efter en stunds tycka synd om malin prat så övergick vi till att färga håret. Resultatet blev as bra och jag känner mig bra mycket fräschare nu när jag inte har en blond utväxt i hårbotten.
Jag lyckades ta mig till jobbet och jag fick även med mig Albin som sällskap i bilen. Lyckades sälja gansa bra, enligt mina mått, med andra ord, sämre än det man egentligen skulle ha klarat av. Men jag bryr mig inte, det är bara en månad kvar på det där jobbet. Åkte hem, fick med mig Albin i bilen då med. Mycket trevligt med sällskap. Nu har jag käkat våfflor med massor av glass och sylt. Det blev nästan för sött. Det är konstigt för mig att tycka så.. men det är sanning. Jag väntar fortfarande på ett litet samtal. Du har just nu 2 timmar och 20 minuter på dig att ringa, eller det beror på hur man ser det, vi skulle kunna säga 3 timmar och 20 minuter. Konstigt va hur man kan hoppas på ett samtal när man suttit och pratat i telefonen i 4timmar. Men sånt är livet.
Nu ska jag städa upp i köket för rykten säger att Martin är påväg hem för att äta mig ur huset.