my sweet fracture

Igår kväll kom mamma på en spännande idé som verkligen skulle göra mitt liv mycket mer problematiskt. Hon bestämde sig helt sonika för att motarbeta mig, mina tankar, ideér och planer. Det gjorde hon genom att komma in rummet och fråga mig; Hur har du och Tammy tänkt nu då?
Jag säger jätte glatt, vi ska flytta till Dublin. Mamma berättar för mig att det är en dum idé och att hon tycker att jag ska vänta tills jag är 20 med att flytta dit. Som om det skulle vara någon skillnad på att flytta dit när jag är 20 ( vilket är om 8a månader). Hon tycker att det är för oplanerat att bara dra dit. Jaha, hur ska man göra då? Man kan inte vara på en arbetsintervju i Dublin samtidigt som man bor  i Falun och det är fullständigt omöjligt att kolla lägenheter i Dublin om man sitter i Falun. Istället tycker hon att jag och Tammy ska flytta till Oslo (som jag egentligen inte vill flytta till).  men som om det är mer planerat med en flytt till Oslo?! Det är exakt samma sak där, bara det att jag har 3 intervjuer på g om jag kommer dit. Men vi har fortfarande ingenstans att bo.
sen kommer hon med den mest dumma idén som hon har klämt ur sig hela dagen. Att vi kan söka jobb i Falun, spara pengar och sen dra iväg. För mig hade det fungerat men hon tänker för kort. Jag och Tammy ska någonstans tillsammans och nu är det så att Tammy har sagt upp sig från sitt jobb för att vi ska åka iväg. Måste hon då börja om från början och söka ett nytt jobb i falun då?! Och föresten har vi inte heller någonstans att bo i falun för att det råder brist på lägenheter här. Jag vill absolut inte bo hemma. så just nu är allt bara jävla skit. Jag ska gå till banken och fixa ett visa kort eller liknande så man kan köpa sina egna flygbiljetter och sen så om ingenting löser sig så är det bara att ta ett flyg dit jag vill och stanna där.