V A B B

Vård av bakfull bästis.

Det är precis vad Tammy bestämde sig att ägna sin förmiddag åt. Hon hoppade på bussen med en hemlig kasse bredvid sig och anlände i mitt rum i närheten av klockan 12. Mitt i min självömkan så kastar Tammy påsen på mig och jag skymtar; Lantchips ( med gräddfilssmak) Gräddfil, Dipp och Coca Cola!
Hur underbart var det inte att få en sådan lyxfrukost när man mår apa? För apa det kan jag lova att jag mådde. Vi gjorde iordning dippen och traskade ned till våran källare. Boston Tea Party, vilken succé! När det var slut gick vi upp till mitt rum. Det svarta hålet som vi har fastnat i. Jag låg och vred och vände på mig i sängen och kved och sa åh gud å gud å gud ( haha det där skulle man kunna säga i ett annat tillfälle i sängen, fast under mycket trevligare omständigheter). Jag led! Jag verkligen led hur mycket som helst. Sen sa jag: Alltså det var riktigt länge sen jag var såhär bakfull. Samtidigt när jag säger det så hör jag Pling i huvudet och jag inser att det inte alls var så länge sen jag uttalade dom där orden. Kanske 2 veckor sen, och gången innan det var 2 veckor innan de... så jag borde lägga ned det där med att bli lika överaskad varje gång jag mår så dåligt. Nu ska jag och Tammy snart äta Pizza.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0