my sweet fracture

Innan när jag hade pojkvän, då fanns det så mycket jag kunde tänka mig göra... men alla de grejerna var bra mycket mer lockande när dom var utom räckhåll. Nu när jag har fritt fram att åka, flytta bo vart jag vill och göra precis är det inget som är särskilt lockande. Jag kan lika gärna jobba i falun som att åka utomlands och jobba. Isabell och jag ska samlas och ha ett krismöte här imorgon eller nästa vecka. skriva upp alla grejer vi kan tänka oss göra i höst, och vad som är möjligt att göra och vad som inte är möjligt att göra. Hon har trots allt hyrt ut sin lägenhet för hösten så hon lär åka iväg och jag kan ju faktiskt lika gärna hänga på. Volontär på Hawaii var vi lite för sent ute för. Det var synd. Det hade värmt mina kalla fötter och dessutom så hade det kanske kännts bra att hjälpa andra? Jag brukar inte vara så mycket för att hjälpa folk jag inte känner, men det kan ju ha varit nyttigt för mig. Men men. Nudå? England? Eller blir det Dublin ( andra gången gilt) Eller ska vyerna vidgas ännu mer och man hamnar på en alptopp i österrike?  Hmm. Det är svårt det här. Vem vet, det kanske slutar med att vi åker till asien, bosätter oss i en hydda för 50 kronor natten och bara glassar i några månader och sen kommer hem och försöker ta tag i våra liv.
nej nu ska ja försöka förbered amig för jobbet, är bara 4a timmar kvar och jag måste fixa typ; Pucko och varma mackor till nattmat och kanske en middag innan jag drar iväg. till jobbet alltså. Längre kommer jag inte idag.