my sweet fracture

En stödtelefon. hahaha kul att den kommer upp som reklam efter föregående inlägg som jag skrev. Den är tyligen till för dom som upplevt hot ellet våld. I den stunden var jag nog mer i behov av en stödtelefon för de som blivit bortglömda på en tågstation. För er som inte vet om det så reklamen efter det senaste inlägget är på något sätt och vis kopplat till ionlägget där. Som till exempel att man skriver, jag ska gå på spa, då finns det reklam där under om olika span. Bara så ni vet. Men det har säkert alla redan listat ut.
Men iaf, jag vill berätta lite om båstad oxå. Jag kände att föregående inlägg var mer för att underhålla er lite om min bisarra ankomst till båstad som jag aldrig mer i hela mitt liv vill vara med om. men på något tragiskt sätt så är det ganska roligt, eller så är det bara extreemt typiskt mig att bagatellisera tragiska saker som händer mig. Dom kännns inte lika farliga om man kan skämta om dom.

Båstad är iallafall sjukt fint. Det är massor av små hus överallt. Hittade ett jätte sött rosa hur när vi var ute på promenad. Alltså det går inte riktigt att beskriva hur små och söta dom är. Jag kan tänka mig att på något sätt påminner dom här husen om hur på astrid lindgrens värld, när dom återskapar barnen i bullerbyns hus i ett mindre format. Det är som om man har krypt villor lite granna. Till och med tvåvåningshusen är små. Ett tvåvåningshus   ( med övervåning och inte källare såklart) är ungefär lika högt som en vanlig villa i en vanlig stad. Gatorna är jätta smala, så smala som att det borde vara enkelriktat, i och för sig så är det de på de flesta.

Det finns dock inte så mycket att roa sig med när det inte är varmt i vattnet och om man inte spelar tennis, tennisbanor finns det faktiskt gott om här. Man kan sitta och dricka alkohol men det är inget jag känner för för stunden. Så nu sitter jag och skriver i min blogg och funderar på att jag och staffan ska hitta på imorgon.
Vi hade tänkt att åka till köpenhamn, men det går inte att fixa biljett för det står bara " finns ej" men det finns ju. Kunde man inte föru boka tågbiljett som inte garanterar sittplats? Då spelade de ju ingen roll om alla platser var upptagna, men fick ju stå eller sitta i gången. Varför får man inte göra det nu?

Iallafall så tänkte jag att man kanske kunde hitta på något annat roligt och kom på att turridning med islandshästar på hallandsåsen låter sjukt roligt och rogivande och jag tror staffan skulle tycka att det var roligt. Läser lite och tydligen måste man ha bra skor, jag hade ju iskallt räknat med att man kunde få låna skor där. Alla skor som jag har med mig är allt annat än bra om man säger så. Jag har mina gula tygskor som inte har någon sula, jag har mina skor som jag hade på mig på min studentbal och jag har med mig mina svarta stövlar. För övrigt har jag inga oömma byxor. leggings? Strumpbyxor? Jeans? Hjälm var det enda man fick låna av dom. Skrota den idén.

Men titta häääär, dom har vandringsleder i fin natur på hallandsåsen. Älskling, om jag tar på mig mina gamla balskor som jag får sjuka skavsår av, kan inte vi ta en tur på hallandsåsen då? Varför kunde jag inte bara ha tagit med mig mina svarta jympadojs som jag jobbade i i vintras? Dom hade jag kunnat gå i. Jag hade kanske till o med kunnat rida i dom. Fan för fåfänga mig. Härdan efter ska jag alltid ha med mig rejäla skor, vart jag än ska.
Till o med mina rosa solblekta gummistövlar hade varit mer lämpade för att vandra och rida än skorna jag har med mig. Jag tänker lite för kort.

Igår, på kvällen, vet ni vad jag gjorde då? jag tror jag lagade den äckligaste måltiden jag någonsin ätit. Eller nej så äcklig var den inte, men jag gjorde kyckling och champingioner och tomat och ruccola och sådär i en kastrul för det fanns ingen stekpanna. Det blev inte alls gott. Ikväll funderar jag på att smygköpa mig en hamburgare, har minsann sett att här utanför står det en skylt " hamburgare" på en lite kiosk. Det hade nog varit mer för mig.
Det kanske är lite så att borde vänja mig vid att vara en chunky monkey eller hur det nu stavas och köper lite mer klädsamma kläder som får mig att se smal ut, istället för att försöka laga goda sallader som smakar skit.
Klädsamma kläder som får en att se smal ut är för övrigt jävligt svårt att hitta.
Nu tror jag att alla mina tankar tog slut. Om dom kommer tillbaka ska jag nog ringa till kvinnofridslinjen och babbla av mig lite.