my sweet fracture

Igår skulle jag och Linnéa möta upp med dom andra tjejerna + martin, hemma hos Emily för att förtära lite alkohol. Ingenutgång ingen direkt fylle, bara lite salongsbrus sådär.
Men som alltid när man ställer rödvin framför tjejer ( Whiskey för Linnea) så blir alla något lätt fulla och danssugna. Iklädd tights och en stor tjocktröjja  ( soft och snygg) hamnade vi på Etage. Dansa Dansa. Efter lite mer häng i baren så kände jag att jag inte riktigt mådde sådär kalasbra så jag gick ut, ville hem. Men när jag kom ut insåg jag att det faktiskt är väääldigt långt hem och jag vill inte gå själv. Jag är ett lätt mål så att säga. Komemr så långt som till folketshus och ringer Petter. Petter ligger och sover men svarar trots allt och säger att han kommer och möter mig. Hur många människor skulle göra det för sin fulla vän??
Efter det så stannar en bil och plockar upp mig. Det var en tjej som hade sett mig gå själv när hon skjutsade hem sin kompis, hon kände att hon inte gillade att jag gick ensam där i mörkret så hon hade åkt till kvarnberger, lämnat av sin vän, vänt och åkt för att hitta mig. Hon körde mig hela vägen hem. Sjukt snäll människa! Hur ofta händer det. Okey om man bara plockar upp någon för att det är på vägen, men hon vände lixom bara för att plocka upp mig.
Jag ska skicka in en ros till henne i Falu kuriren.