my sweet fracture

Igår var jag oerhört sentimental när jag skulle sova. Jag ville verkligen inte sova och jag låg och tänkte på alla mina vänner som jag gillar så otroligt mycket och vad många okomplicerade vänner jag har. Vänner som bara finns där och är fantastiska på sitt egna sätt och vis. Efter att jag varit otroligt tacksam mot allt och alla började jag att tycka otroligt synd om mig själv att jag aldrig ska träffa någon bra kille, fast sen den andra stunden så tyckte jag inte särskilt synd om mig själv eftersom jag inte ens har orken att ha en pojkvän.

Vet inte riktigt hur det blir med den lilla helgtrippen till Oslo eftersom förkylningar har kommit ivägen, precis nu när min har börjat ge med sig kommer linnea hem med en förkylning, hon ligger föresten däckad på soffan och sover sig lite.
Känns tråkigt för jag hade sett fram emot att träffa Tammy och Fredrik väldigt mycket... men det kanske inte riktigt var meningen att vi skulle till oslo.. fast om hon är piggare åker vi kanske dit imorgon.
Time will tell!