att dränka sig i tequila och sedan rulla sig i tuggummi är inge vidare...
Majsans sista utekväll i Falun innebar en hel mängd alkohol och Harrys. Traskade även till Etage. Shotade tequila med jonas. Två 4:or var tyckte vi var en bra idé. Ja jävlar vad bra den idén var. Jag kunde inte stå rakt och har suttit och babblat med taxichauffören för att inte somna. Jag har försökt äta youghurt liggandes i min säng ( gick inte så bra) Jag försökte logga in på datorn för jag ville hålla mig vaken och hinna få i så mycket mat i magen som jag kunde innan jag däckade, allt för att må bra idag. Det gick inte för jag kom inte ihåg min mail eller mitt lösenord.
Somnade tillsist i sängen.
Vaknade upp med ett bultande huvud vid 10.00 tiden. känner att det inte riktigt är så stabilt. När jag försöker vrida på mig upptäcker jag något mycket obehagligt, jag är fast klibbad i mitt lakan och täcke. Slitar mig loss, går in på toaletten och säger hejdå till gårdagens middag ( ett under att den fortfarande fanns kva ri magen, jag menar, borde inte den ha hunnit försvinna?) lägger mig i sängen och dör. Snurrar mig lite mer i tuggummit, svarar när Tammy ringer, klarar inte av att prata då det bultar ännu mera i huvudet. Sover mig lite mera till typ 13.00, tänker att nu borde jag klara av en klunk vatten.
Nej inte alls. Hejdå Juicen eller vad det gula kan ha varit.
Utmattad trycke rjag i mig 1g alvedon och hoppas på det bästa. Nu kan jag faktiskt gå och jag har hunnit fått i mig en kopp kaffe. det är nice.
Något som är ännu mindre nice är att jag ser att jag har en notification på facebook. Mitt kära ex har lämnat en kommentar på ett kort på mig. Nämen vad trevligt, han har äntligt växt upp och tänker kanske skriva att jag blivit fin i håret, kanske kommenterat på en bild på han och mig och säga att vi hade väldigt roligt då på den tiden. Ja någonting trevligt iaf. Ni förstår vad jag menar. Men nej. Ser att det är en bild då jag är utklädd till en myra och han en piret. Johanna har skrivit fint under bilden att: myran och piraten är ett fint par :)
Och under där, har mitt 26 åriga ex skrivit not anymore!!
jag fårstår er inte om ni inte tycker att det är något att haka upp sig på. För det är det., Det är så töntigt skrivet så jag ville sjunka låååågt. Väldigt låågt och skriva lite fint under: Nej för vem vill vara tillsammans med en kille som är 26 år och beter sig som en pubertal 14årig flicka.
Nej så långt ska jag inte sjunka. men han fortfarande inte säga att jag önskar att han inte läser min blogg, för han skulle nog behöva veta att han beter sig väldigt omoget för sin ålder.
Jag däremot, jag är 6 år yngre och får vara precis hur omogen jag vill.
Värdsliga problem
Killar är sjukt jävla konstiga. Borde man beblanda sig med dom överhuvudtaget? Jag och Sarah kommer iallafall på bra idéer just nu hur vi ska bearbeta killarna och försöka få dom till att vara mindre konstiga. Det är vettigt. det behöver man.
lite förvirrande och väldigt hjärtskärande
jag hatar den där hjärtskärande känslan man får när man sårar någon. Den verkligen bara biter tag i en och vägrar försvinna trots att man vet att det man gjorde var trots allt bäst. Ibland behöver man skydda sig själv och det går inte alltid att få alla glada. Men det som känns mest jobbigt är när man frågar: Är det något du vill säga? och man får ett nej till svar, för att senare får sms men väldigt mycket innehåll och man får ett Fan för dig. När dom sms:ena ramlar in så undrar jag lite, var det kanske inte något du ville säga till mig trots allt?
If you got the money
Mina senatse inköp var ju faktiskt oerhört nödvändiga. En gul tubtopp i froté, mycket mysig och jätte bra strandplagg ( är dock rädd att det kommer dröjja innan jag får använda det) en ny bikiniöverdel som faktiskt ger stöd åt tuttarna utan att jag behöver ha ett band runt nacken som skär in. Calvin Klein var det till och med. Inte för att det syns på något sätt och vis för den är bara svart. Sist men absolut inte minst så kände jag att det hade ju faktiskt varit trevligt med en system digitalkamera. Varför dra ut på de? Så jag köpte den i fredags. Bara det att det är ca nu, när den snart kommer till Falun som jag börjar inse att den här historien kommer bara bli dyrare, för jag måste ju faktiskt köpa en kameraväska och ett väldigt stort minneskort. det hade ju underlättat en aning...
nej nu ska ja börja lägga ut annonser på blocket så jag kan sälja något och få tillbaka lite pengar. Kanske ska börja överväga att bygga kaninburar igen. Oj vad dom ger pengar.
jag dregglar
Har ägnat dagen åt att vara bakis i min säng som är skön
igår var det en väldigt trevlig kväll och jag gjorde av med stora delar av min lön
För att roa mig idag så slog jag på Big shots på min telly
och det började genast att pirra i min belly.
Han är så snygg!!!
Beslutsångest
nej nu ska ja försöka förbered amig för jobbet, är bara 4a timmar kvar och jag måste fixa typ; Pucko och varma mackor till nattmat och kanske en middag innan jag drar iväg. till jobbet alltså. Längre kommer jag inte idag.
tragiskt.
Mitt liv känns inte så himla tragiskt, men jag fick en fin uppenbarelse om hur tragiskt mitt liv var nyss när jag skrev till Erika på faceb. Hon undrade hur jag mådde, vad jag gjorde, jobbade, bodde osv. Svaret blev såhär:
Jo det är bra, jag är singel, jobbar på ericsson fram tills den 15 augusti och blir sedan arbetslös och jag bor fortfarande hemma.
Singel.
Bor hemma. ( i FALUN!!!)
Jobbar på ericsson.
Snart arbetslös.
Det är inte föräns nu jag insett vilket tragiskt liv jag lever. Jag kanske borde skaffa mig en egen lägenhet...
när korten kom på bordet.
Jag anade vad som kom krypandes i och med min kommande arbetslöshet. Jag visste att jag skulle bärja fundera på vad jag skulle göra under hösten och om det blev sälen till vintern. Sälen blev ganska så fastslaget, men nu vet jag inte riktigt. Jag älskar min pojkvän, men han älskar sitt arbete och arbetet kommer alltid att komma framför mig. Jag vill alltid komma först. Malin nr1. Så nu sitter jag med ett stort beslut som jag måste fatta, fortsätta vara tillsammans med Staffan eller bli singel igen. Det finns otroligt mycket som pekar på att bli singel igen. Det finns så mycket jag kan göra då.
Plugga utomlands. Flytta utomlands till engelsktalande land och jobba. Åka som vollontär i ett varmt och soligt land.
Det som blir uteslutet blir nog att åka till sälen och säsonga. Det skulle mest bli jobbigt att jobba med staffan om han var mitt ex. Det skulle bli så lätt att ramla tillbaka i det som var och bli minst lika sårad sommaren efter det när allting upprepas. Fast å andra sidan så värker det i hela min kropp när jag tänker på att inte vara tillsammans med staffan mer. Han är trots allt min staffan. Bara min. Jag skulle aldrig kunna ta att han träffar en annan tjej. Men är det värt att vara tillsammans med någon som alltid sätt mig i andra hand, ibland tredje hand? Jag vet inte. Jag är förvirrad. Jag skulle behöva en semester från mig själv just nu.